Rapport om
public service verksamheten
i de nordiska länderna
Del I -
Sammanställning och jämförelse
av de nordiska ländernas gällande regleringar
och
regleringsmetoder avseende public service verksamheten

Nordiska
Ministerrådet,
Styrningsgruppen
för Nordiskt Kultur- och Massmediesamarbete
2. november 2000
2.
Regleringen av public service-
verksamheten
i de nordiska länderna
Bilaga 1 - Kommissorium till rapport om public service verksamheten i de nordiska länderna
Bilaga
2 - Kort redogörelse för övriga programföretag med
public service förpliktelser
TV 2
Danmark
TV 4 AB
Sverige
TV 2 AS
Norge
Radio Hele Norge AS (P 4)
Bilaga
3 - Redogörelse för public service verksamheten i de
självstyrande områdena Åland, Grönland och Färöarna
Regleringen
av public service verksamheten på Åland
Regleringen
av public service verksamheten i Grönland
Regleringen
av public service verksamheten i Färöarna
Rapport
om public service verksamheten i de nordiska länderna
Bakgrund
till rapportens genomförande
Nordiska Rådets
Nordenutskott har anmodat Nordiska Ministerrådet om en statusrapport angående
nordisk public service TV. Utskottets anmodan av den 17 november 1999
innehåller en rad mediepolitiska problemställningar, som man gärna önskar få
belysta i statusrapporten.
Vidare har direktörerna
för de nordiska public service företagen riktat en hänvändelse till de nordiska
kulturministrarna; "Samordning av nordisk public service reglering - En
nordisk utredning" där man framför att det föreligger ett behov av
gemensamma nordiska initiativ vad gäller regleringen av public service området.
Hänvändelsen skall ses i förlängning av tidigare hänvändelser från
public service företagen, av den 5 november 1998 - vilket ledde till ett möte i
Ministerrådets regi mellan ministrarna och direktörerna den 4 december 1998-
samt av den 1 juni 1999.
Nordiska
Ministerrådet (Styrningsgruppen för Nordiskt Kultur- och Massmediesamarbete)
har tidigare initierat rapporten "Public service-selskabernes stilling i
den digitale fremtid" (Nord 1997:3) och konferencen om "Public
service broadcasting i den digitale fremtid" som hölls i Helsingfors
den 19-20 februari 1998, (konferensrapport TemaNord 1998:535).
Med anledning av
nämnda hänvändelser och mot bakgrund av tidigare initiativ ansåg
Styrningsgruppen för Nordiskt Kultur- och Massmediesamarbete (KM-gruppen) att
det förelåg grund för att genomföra en lägesrapport beträffande Public service
verksamheten i de nordiska länderna.
Den 25 februari
2000, vid MR-K 1/2000, beslutade de nordiska kulturministrarna om kommissorium
till en public service rapport, (bilaga 1). På grundval av detta kommissorium
har en delrapport utarbetats som redogör för de regelverk som gäller för public
service verksamheten i de nordiska länderna. En andra delrapport kommer att
innehålla en beskrivning av utvecklings-tendenserna inom radio- och TV-området,
en kartläggning av de aktuella frågeställningar som public service verksamheten
står inför samt en redogörelse för det samarbete som råder mellan public
service företagen.
Syftet med rapporten
Rapporten innehåller en sammanställning av de
nordiska ländernas gällande regleringar avseende public service verksamheten
samt en beskrivning av ländernas regleringsmetoder av denna verksamhet.
Redogörelsen, som återges i en tvärgående struktur, lämnar hänvisningar till
aktuella lagrum och övriga bestämmelser. Syftet är att denna översikt skall
kunna användas, dels som ett referensmaterial, dels som underlag vid
jämförelser mellan ländernas reglering av public service verksamheten.
Beskrivningen har lämnats mot bakgrund av de aktuella frågeställningar som,
enligt kommissoriet också skall redovisas. Materialet i rapporten utgör därmed
också ett underlag för redogörelsen av dessa frågeställningar, med syfte att
förenkla förståelsen för de enskilda ländernas utgångspunkter vid formulerandet
av och diskussioner kring de aktuella frågeställningarna.
Rapporten omfattar
både radio- och TV-mediet även om många av frågeställningarna, grundade på de
båda hänvändelserna, och därmed också underlaget för redogörelsen av dessa, är
fokuserade på TV-mediet. Rapporten omfattar huvudsakligen programföretagen
Rundradion Ab, Danmarks Radio, Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB,
Sveriges Utbildningsradio AB, Norsk
Rikskringkasting AS och Islands radio, dvs. de public service företag som
representerar de nordiska länderna och som till övervägande del är
licensfinansierade. Som jämförelse lämnas
korta redogörelser för programföretagen TV 2 i Danmark, TV 4 AB i
Sverige, TV 2 AS och Radio Hele Norge AS (P 4) i Norge, vilka alla har public
service förpliktelser i olika omfattning, men huvudsakligen finansieras genom
kommersiella intäkter, (bilaga 2).
Redogörelse för
public service verksamheten i de självstyrande områdena Åland, Grönland och
Färöarna lämnas av de självstyrande områdena, (bilaga 3).
Ända sedan uttrycket Public Service Broadcasting
(PSB) uppstod på 1920-talet i England, har det som begrepp och med det innehåll
det då gavs, varit vägledande för all nationell radio- och TV-verksamhet i
Europa och för utvecklingen av public service verksamheten.
Även om de kriterier och tankegångar, som redan
från början knutits till uttrycket public service, har blivit grundläggande för beskrivningen av begreppet kan nog
sägas att det, både i nationella regleringar av public service verksamheten
liksom i internationella forskningsrapporter, artiklar och i mediediskussioner,
förekommer variationer av begreppet både till antal och formulering.[1]
För den nationella regleringen av programföretagens
public service uppdrag definieras public service verksamheten i de nordiska
länderna på ett parlamentariskt plan. Uppdragen för programföretagen, såsom
redogörs för i avsnitt 2, överensstämmer i stort sett vad avser överordnade
principer vartill uppdraget är knutet samt förpliktelserna i sak. Grundläggande
överensstämmelser är bl.a. redaktionell självständighet, stödet för
demokratiska värden, rikstäckande sändningar, främjandet av den nationella
kulturen och det nationella språket och erbjudandet av ett brett
programutbud.
2. Regleringen av public service verksamheten i de nordiska länderna
Public service verksamhetens reglering följer av
statens uppdrag till programföretagen att bedriva radio- och TV-verksamhet i
allmänhetens tjänst samt programföretagens erhållande av medel för finansiering
av denna verksamhet.
Nedan följer en redovisning av hur de nordiska
länderna valt att reglera public service verksamheten för programföretagen
Rundradion Ab (YLE), Danmarks Radio (DR), Sveriges Television AB (SVT),
Sveriges Radio AB (SR), Sveriges
Utbildningsradio AB (UR), Norsk rikskringkasting AS (NRK) och Islands radio
(RUV). Utöver en sammanställning av gällande lagar och andra regleringar
beskrivs respektive lands regleringsmetod för frågor rörande programföretagens
public service verksamhet. Vidare redogörs för programföretagens public service
uppgifter i sak. Redogörelsen för respektive land avslutas med ett försök att
beskriva varför landet har ifrågavarande regleringskonstruktion. I en
sammanfattning görs slutligen jämförelser mellan ländernas regler och
regleringsmetoder.
Generell
radio- och TV-lagstiftning
I Finland trädde ny lagstiftning om TV-och
radioverksamhet i kraft den 01.01.1999. En av de nya lagarna är lagen om
televisions- och radioverksamhet (744/1998), vilken är gemensam för dem som
sänder radio eller TV till allmänheten i Finland. Lagen gäller de som driver
radio- och TV-verksamhet under finsk jurisdiktion. Jurisdiktionsreglerna
framgår av 1 kap. 3 § nämnda lag och överensstämmer med de jurisdiktionsregler
som följer av EU:s TV-direktiv. Lagen inne-håller förutom allmänna bestämmelser
om tillämpningsområde, etablering och utövandet av TV-verksamhet, styrning,
tillsyn och påföljdregler, även regler om fastställandet av en frekvensplan och
regeringens beviljande av koncessioner. Lagen innehåller vidare regler om
programutbud, reklam, sponsring och teleköpsändningar samt särskilda
bestämmelser om informationsplikt samt skyldighet att distribuera vissa
televisions- och radiosändningar (must carry förpliktelse).
Public
service verksamhetens reglering
Rundradion Ab (YLE) regleras genom lag om
televisions- och radioverksamhet och lag om Rundradion Ab (1380/1993) jämte
följande lagar om ändringar i denna lag (340/1995 och 746/1998). Enligt lag om
Rundradion Ab jämte ändring i denna lag behöver YLE inte erhålla koncession,
utan programföretagets rätt att bedriva rundradiosändningar regleras i lagen om
Rundradion Ab. I denna lag finns bestämmelser om företagets ställning,
ägandeförhållanden, förvaltning, verksamhet och finansiering. Lag om Rundradion
Ab utgör lex specialis, dvs. bestämmelserna i denna lag tar över eventuella
bestämmelser i lag om televisions- och radioverksamhet.
Public
service uppdraget
I lag om Rundradion Ab 3 kap 7 § finns en
definition av public service verksamheten
- "Allmännyttig verksamhet - tillhandahållandet av ett heltäckande
programutbud för alla på lika villkor ". Definitionen är ett uttryck för
YLE:s public service uppdrag och kompletteras med vissa i lagen fastställda
uppgifter för denna allmännyttiga verksamhet.
Dessa särskilda uppgifter för YLE är:
1) stöda en fungerande demokrati genom att tillhandahålla ett mångsidigt utbud
av fakta, åsikter, och diskussioner i samhällsfrågor, även för minoriteter och
specialgrupper,
2) stöda, skapa och utveckla den inhemska kulturen och förmedla dess resultat
till allas förfogande,
3) främja programutbudets allmänbildande karaktär, stöda medborgarna i deras
studier samt tillhandahålla andaktsprogram,
4) behandla de finskspråkiga och svenskspråkiga medborgarna på lika grunder i
programverksamheten och tillhandahålla tjänster på samiska, romani och
teckenspråk och i tillämpliga delar även för andra språkgrupper i landet (lag
746/1998),
5) förmedla myndighetsmeddelanden som anges närmare genom förordning och
bereda sig på att sköta rundradioverksamheten under undantagsförhållanden, samt
6) framställa, producera och sända finländska program och förmedla nyheter och
program mellan Finland och andra länder.
Ytterligare bestämmelser om YLE:s verksamhet
stadgas i YLE:s bolagsordning.
Förvaltningsrådet är YLE:s högsta beslutande organ
och enligt 6 § p. 3 har rådet bl.a. till uppgift att besluta om omfattningen av
bolagets verksamhet. Enligt p. 5 samma lagrum ankommer det på YLE:s
förvaltningsråd att besluta om YLE:s budget för det följande året.
Förvaltningsrådet kan då uppställa vissa krav.
YLE:s förvaltningsråd har också, enligt p. 4 nämda
lagrum, till uppgift att tillse att de uppgifter som hör till den
programverksamhet som bedrivs i allmännyttigt syfte blir fullgjorda, dvs att
programföretagets public service förpliktelser uppfylls. Det finns inte något
reglerat om hur denna kontroll skall ske. I praktiken sker kontrollen via
förvaltningsrådets möten.
Ytterligare
reglering
Utöver lag om televisions- och radioverksamhet
samt lag om Rundradion Ab, regleras YLE:s verksamhet av lag om statens
televisions- och radiofond (745/1998). Syftet med denna lag är att ordna
finansieringen av YLE:s verksamhet. Lagen reglerar fastställandet och
indrivandet av televisionsavgifterna (TV-licens avgifter) och
koncessionsavgifterna, vilka utgör grunden för YLE:s finansiering. YLE omfattas
regleringsmässigt även generellt av upphovsrätts-lagstiftningen, aktiebolagslagstiftningen
m.fl. allmänna lagstiftningar.
Bakgrund
De bakomliggande orsakerna till Finlands beskrivna
regleringsmetod är bl.a. följande.
Systemet med att den kommersiella TV-verksamheten
"deltar" i finansieringen av public service verksamheten har gällt
ända sedan 1957 då Oy Mainos-TV-Reklam Ab (nuvarande MTV3) startade.
Ursprungligen sände reklam-TV-bolaget i fönster i public service företagets
kanaler och betalade ersättning för detta. Senare, då det tredje TV-nätet
byggdes uppkom begreppen public service avgift och näthyra. Från den 01.01.1994
fick systemet större tyngd genom att YLE:s verksamhet kom att bygga på en egen
lag och reklam-TV-bolaget hade fått en egen koncession efter att tidigare ha
verkat inom ramen för YLE:s koncession.
Den nya lagstiftingen; lag (744/1998) om
televisions- och radioverksamhet, lag (745/1998) om statens televisions- och
radiofond, lag (746/1998) om ändring av lagen om Rundradion Ab, vilka
redovisats ovan, trädde ikraft 01.01.1999. Lagstiftningen ersatte lagen
angående radioanlägg-ningar från 1927 och kabelsändningslagen från år 1987. Den
nya lagstiftningen implementerade EU:s TV-direktiv i finsk lagstiftning. Härvid
beaktades också övriga principer inom EU:s reglering, bl.a. krav på transparens
och gränsdragning mellan kommersiell och icke-kommersiell verksamhet. Från den
01.01.1999 kallas public service avgiftens motsvarighet för koncessions-avgift
och den betalas inte längre direkt till YLE utan till Statens televisions- och
radiofond, varifrån den kanaliseras till YLE.
Generell
radio- och TV-lagstiftning
Bekendtgørelse av lov om radio- og
fjernsynsvirksomhet (LBK nr 551 af 20/06/2000), (Lag om radio- och
fjernsyns-verksamhet), är gemensam för alla som sänder radio eller TV till allmänheten
i Danmark. Lagen reglerar de som bedriver radio- och TV-verksamhet under dansk
jurisdiktion och överensstämmer med de jurisdiktionsregler som framgår av EU:s
TV-direktiv. Lagen är grundläggande för
all radio- och TV-verksamhet och innehåller bestämmelser om rätten att sprida
program, fördelning av program i kabelanlæg, programverksamhet via satellit
eller kabel, lokal radio- och TV-verksamhet, radio- och TV-licens, reklam och
sponsring. Vidare innehåller lagen särskilda kapitel som reglerar DR:s verksamhet
samt verksamheten för TV 2. Lagen kompletteras av en rad kungörelser och
föreskrifter för reglering av vissa frågor t.ex. om reklam och sponsring i
radio och TV, användandet av TV-rättigheter till begivenheter av väsentligt
samhällsintresse och radio- och TV-verksamhet med hjälp av satellit eller
kabel.
Public
service verksamhetens reglering
Danmarks Radio (DR) regleras genom lag om radio-
och fjernsynsverksamhet. Rätten för DR att bedriva radio- och TV-verksamhet
stadgas i 1 kap. 1 § jämte 1 kap 2 § lag om radio och TV-verksamhet.
Programföretaget behöver således inte någon koncession för sin verksamhet. I
ett särskilt kapitel i nämnda lag, 3.kap, finns bestämmelser om Danmark Radios
verksamhet. Här framgår DR:s förpliktelser och rättigheter avseende radio- och
TV-sändningar, möjligheterna till annan verksamhet, finansiering samt
bestämmelser om ledningen av DR.
Public
service uppdraget
Den överordnade redogörelsen av DR:s public
service uppgifter görs i 3 kap. 7 § lagen om radio- och fjernsynsverksamhet.
Denna redogörelse är det närmaste man kommer en beskrivning av public service
begreppet. Av lagrummet framgår att programföretaget är förpliktat att sprida
radio- och TV-program till hela befolkningen. Programmen skall omfatta
nyhetsförmedling, upplysning, underhållning och konst. Vid programläggningen
skall det läggas avgörande vikt vid att beakta informations- och
yttrandefriheten. I programutbudet skall eftersträvas kvalitet, allsidighet och
mångfald. Vid informationsförmedlingen skall det läggas vikt vid saklighet och
opartiskhet. Enligt samma lagrum framgår att kulturministern kan fastställa
närmare regler om DR:s public service förpliktelser. Enligt 3 kap. 10 § 4 st.
samma lag fastställer kulturministern stadgar för DR. Dessa stadgar, kungörelse
nr. 38 av 21.01.1999, innehåller närmare bestämmelser om DR:s verksamhet och
programföretagets public service förpliktelser.
Enligt 3 kap. 10 § lag om radio- och
fjernsynsverksamhet är det för närvarande DR:s styrelse som tillser att
programföretaget uppfyller sina förpliktelser enligt lagen. Styrelsen avger
också räkenskaper för public service verksamheten. Från och med 1 januari 2001,
då det danska medieavtalet för år 2001-2004 träder i kraft, kommer ett
självständigt public service råd att tillsättas. Rådet skall säkra en
"revision" av public service räkenskaperna från DR.
Ytterligare
reglering
Lag om radio- och fjernsynsverksamhet kompletteras
av en rad kungörelser vilka gäller även för DR:s versamhet. Dessa är:
Kungörelse
nr. 874 av 09.12.1998 om radio- och fjernsynsverksamhet med hjälp av satellit
eller kabel.
Kungörelse
nr. 489 av 11.06.1997 om reklam och sponsring i radio och fjernsyn.
Kungörelse
nr. 809 af 19. november 1998 om utnyttjande av TV-rättigheter till begivenheter
av väsentligt samfundsmässigt intresse.
Kungörelse
nr. 483 av 09.06.1997 om radio- och fjernsynsavgift, ändrad genom kungörelse
nr. 589 av 09.07.1997 om ändring av kungörelse om radio- och fjernsynslicens,
som reglerar fastställandet och indrivandet av radio- och
televisionsavgifterna.
Som
redogjorts för ovan har också, genom kungörelse, stadgar antagits för DR -
Kungörelse nr. 38 av 21.01.1999 om stadgar för Danmarks Radio. Dessa stadgar
innehåller närmare bestämmelser om DR:s verksamhet, dess public service
uppgifter, möjligheterna att utöva annan verksamhet, programföretagets
organisation och styrelsens uppgifter. Vidare finns bestämmelser om DR:s
finansiering och räkenskaper.
Utöver nämnda regleringar omfattas DR av ett
fyraårigt medieavtal. Avtalet är en överenskommelse mellan regeringen och ett
antal politiska partier i Folketinget, tillsvarande säkrad majoritet, om dels
DR:s ekonomiska ramar, genom fastställande av radio- och TV-licensens storlek, dels vilka förändringar som skall genomföras
på medieområdet de närmaste fyra åren. DR omfattas också generellt av
upphovsrättslagstiftningen m.fl. allmänna lagstiftningar.
Bakgrund
Det finns inte någon direkt beskrivning i
förarbeten e.dyl. av bakgrunden till Danmarks sätt att reglera public service
verksamheten. Man har i Danmark utgått från en generell lag om radio- och
TV-verksamhet. Den nuvarande lag om radio- och fjernsynsverksamhet trädde i
kraft den 01.01.1993. Denna lag har byggts på med regler efter hand och till
följd av utvecklingen på området. Lagen har på motsvarande sätt fortlöpande
kompletterats med kungörelser, innehållande närmare bestämmelser på vissa
sakområden.
Generell
radio- och TV-lagstiftning
Radio- och TV-lagen (1996:844) är gemensam för
alla som sänder radio eller TV till allmänheten i Sverige. Lagen reglerar de
som driver radio- och TV-verksamhet under svensk jurisdiktion och
överensstämmer med de jurisdiktionsregler som följer av EU:s TV-direktiv. Lagen
innehåller i stort sett samtliga relevanta regler beträffande radio- och
TV-sändningar. Förutom allmänna bestämmelser om tillämpningsområde, tillstånd,
registrering, tillsyn och påföljdsregler, innehåller lagen även bestämmelser om
de villkor som kan förenas med sändningstillstånd, sändningarnas innehåll,
reklam och sponsring, vidaresändningar i kabelnät samt särskilt kapitel om
närradio.
Public
service verksamhetens reglering
Sverige är det enda nordiska land där public
service verksamheten genom radio och TV är uppdelad på tre olika företag.
Sveriges Television AB (SVT) som public service företag regleras dels genom
radio- och TV-lagen, dels genom SVT:s sändningstillstånd. Sändningstillståndet,
som regeringen beslutat om i enlighet med 2 kap. 2 § Radio- och TV-lagen, reglerar
SVT:s verksamhet under en tillståndsperiod. Det nu gällande tillståndet avser
perioden 01.01.1997 - 31.12.2001. Sveriges Radio (SR) som public service
företag regleras dels genom radio- och TV-lagen, dels genom SR:s
sändningstillstånd. Detta sändningstillstånd, som beslutats enligt samma regler som SVT:s tillstånd, reglerar
SR:s verksamhet för motsvarande tidsperiod.
Sveriges Utbildningsradio (UR) som public service företag regleras genom
radio- och TV-lagen jämte UR:s sändningstillstånd, vilket beslutats enligt
samma regler som de övriga programföretagens tillstånd och reglerar UR:s
verksamhet för perioden 01.01.1999 - 31.12.2001. Enligt 3 kap.1 § i radio-och
TV-lagen kan beslut om sändningstillstånd förenas med villkor om bl.a.
programföretagens uppdrag och programutbud. Regeringsbeslutet om
sändningstillstånd jämte sändningsvillkor föregås av ett riksdagsförfarande,
genom vilket den huvudsakliga inriktningen av programföretagets uppgifter
bestäms av riksdagen efter förslag från regeringen.
Sändningstillstånden för samtliga tre
programföretag har förenats med villkor som programföretagen godtagit i
enlighet med 3 kap. 8 § i radio- och TV-lagen. Dessa avser allmänna
bestämmelser om sändningsrätten, bl.a. dess utformande och distribution,
innehållet i sändningarna samt villkoren för reklam och sponsring.
Public
service uppdraget
Vad gäller en definition av public service
verksamheten finns i kommittédirektiven
(dir. 1999:74) till utredningen "Radio och TV i allmänhetens tjänst"
följande formulering: "Uppgifterna för en radio och TV i allmänhetens
tjänst kan således på ett mycket allmänt plan beskrivas som att ge alla
tillgång till ett allsidigt och oberoende programutbud av hög kvalitet."
SVT:s, SR:s
och UR:s public service uppgifter
framgår av programföretagens sändningstillstånd. Dessa tillstånd överensstämmer i stort sett med varandra vad
gäller de allmänna villkoren. I de inledande bestämmelserna föreskrivs att
sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en
vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i televisionen.
Vidare föreskrivs krav på rikstäckande sändningar och sändningar av hög teknisk
kvalitet. I 7-20 §§ respektive 8-22 §§ och 6-14 §§ föreskrivs villkoren
beträffande innehållet i SVT:s, SR:s och UR:s sändningar. Redogörelsen i
tillstånden av dessa villkor är detaljerad och hänsyn har tagits till en rad
olika aspekter avseende TV- och radiosändningarnas syfte och målsättningar.
Villkoren innebär att programföretagen i sina sändningar skall sörja för
programmässiga prioriteringar, tillgänglighet för funktionshindrade och
beaktande av språkliga och etniska minoriteter. SVT och SR skall härutöver
sörja för insatser beträffande fortbildning samt att vidga och fördjupa sitt
kulturansvar. [2] UR, som har till uppgift att bedriva
programverksamhet inom utbildningsområdet skall utforma program så att de genom
tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning tillgodoser olika
utbildningsbehov och intressen hos landets befolkning. (Villkoren in extendo,
se SVT:s sändningstillstånd 01.01.1997 - 31.12.2001, SR:s sändningstillstånd
01.01.1997 - 31.12.2001 samt UR:s sändningstillstånd 01.01.1999 - 31.12.2001.)
Regeringen lade i propositionen En radio- och TV i
allmänhetens tjänst 1997-2001 (Prop. 1995/96:161), fram förslag angående public
service uppdragets utformning beträffande verksamheten för perioden 1997-2001.
Av propositionen följer att innebörden av public service i detta sammanhang kan
sammanfattas i målsättningen att säkerställa rikstäckande sändningar,
redaktionell självständighet, opartiskhet och saklighet, demokratiska värden,
mångfald och decentralisering, hög kvalitet, kulturansvar, minoritetsprogram,
folkbildningsambitioner och speglande av hela landet. De verksamheter som
omfattas av detta ansvar utgörs av de s.k. public service företagen Sveriges
Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio.[3]
Utöver villkoren i sändningstillstånden innehåller
de särskilda anslagsvillkor, som beslutas av regeringen i samband med
medelsanvisningen varje år, villkor om SVT:s, SR:s och UR:s ekonomiska
förutsättningar samt programföretagens organisation. SVT, SR och UR har
härutöver som aktiebolag var sin bolagsordning med ytterligare bestämmelser om
företagens verksamhet.
Enligt programföretagens sändningstillstånd skall
SVT, SR och UR lämna de uppgifter till Granskningsnämnden för radio och TV som
nämnden behöver för att bedöma om sända program överensstämmer med de villkor
som gäller för programföretagen. Vidare sker uppföljning av hur SVT, SR och UR
uppfyllt sina public service uppdrag enligt sändningstillstånden och
anslagsvillkoren. Detta sker årligen genom att programföretagen lämnar en s.k.
public service uppföljning till Granskningsnämnden för radio och TV.
Ytterligare
reglering
Utöver radio- och TV-lagen samt SVT:s, SR:s och
UR:s respektive sändningstillstånd
omfattas programföretagens verksamhet bl.a. av lagen (1989:41) om TV-avgift.
Denna lag reglerar den TV-avgift som finansierar public service verksamheten i
Sverige och lagen innehåller bestämmelser om avgiftens fastställande och
förvaltning. Vidare omfattas SVT, SR och UR
generellt av upphovsrättslagstiftning, aktiebolagslagstiftning m.fl.
allmänna lagstiftningar.
Bakgrund
SVT, SR, UR och deras verksamheter regleras, som
tidigare nämnts, både av radio- och TV-lagen och av programföretagens
sändningstillstånd jämte anslagsvillkor. Redan från starten 1925, då AB
Radiotjänst fick ensamrätten i Sverige till radiosändningar, betraktades radion
som ett företag i allmänhetens tjänst som i princip skulle stå fritt gentemot
staten och andra maktcentra. Staten skulle emellertid utföra en kontrollerande
verksamhet och ytterst garantera den ekonomiska basen genom att radion
finansierades genom licensavgifter. Alltifrån starten reglerades verksamheten
genom avtal mellan staten och programföretaget. Sedan dess har nya avtal mellan
staten och programföretagen, som under denna tid omorganiserats och bl.a.
delats upp i flera olika bolag, slutits fem gånger. Avtalen har omfattat
tidsperioder på mellan tre år och tolv år, inkl. förlängning. De senaste
avtalen gäller för en period om fem år, 01.01.1997 - 31.12.2001.[4]
Då det ansetts värdefullt att villkoren för radio och TV i allmänhetens tjänst
har haft en bred politisk förankring har, inför tillståndsperioderna, en
proposition med förslag till riktlinjer för verksamheten tagits fram under
medverkan av en beredningsgrupp där samtliga riksdagspartier varit företrädda.[5]
Då den nu gällande Radio- och TV-lagen, (1996:844)
trädde i kraft den 01.12.1996 innebar detta
att den tidigare lagstiftningen på radio- och TV-området sammanfördes
från sju lagar, med olika regleringsområden, till en lag.[6]
Generell
radio- och TV-lagstiftning
Lov om kringkasting (1992-12-04 nr 127), (Lag om
kringkasting), jämte Forskrift om kringkasting (1997-02-28 nr 153), (Förordning
om kringkasting), är gemensamma regleringar för alla som sänder radio och TV
till allmänheten i Norge. Lagen reglerar de som driver radio- och TV-verksamhet under norsk
jurisdiktion. Jurisdiktionsreglerna framgår av lag om kringkasting jämte
förordning till lagen, och överensstämmer med de jurisdiktionsregler som följer
av EU:s TV-direktiv. Lagen om kringkasting innehåller generella bestämmelser om
koncession,
sändningsutrustning m.m., bestämmelser om reklam
och sponsring, vidaresändning i kabelnät, genmäle, Kringkastingsrådet,
TV-innehav och TV-avgift, vissa förbud mot TV-sändningar samt påföljdsregler.
Vidare finns ett särskilt kapitel med bestämmelser om NRK: s verksamhet. Lagen
kompletteras av förordning om kringkasting, med närmare reglering av vissa
frågor.
Public
service verksamhetens reglering
Lag om kringkasting jämte förordning reglerar
också Norsk rikskringkasting AS (NRK) som public service företag och dess
verksamhet. Kulturministern har härutöver fastställt stadgar med ytterligare
bestämmelser om NRK:s verksamhet. Enligt § 2-1 lag om kringkasting har NRK rätt
att bedriva TV-sändningar och behöver inte, som övriga programföretag, någon
koncession för detta.
Ett särskilt kapitel, kap. 6, i lag om
kringkasting tar upp bestämmelser om NRK:s verksamhet. Här finns grundläggande
regler om NRK:s organisation, ägarförhållanden och ändamål, samt om dess
styrelse, VD och finansiering. Kap. 7 i lagen innehåller regler om
Kringkastingsrådet, som har till uppgift att uttala sig om programverksamheten
i NRK.
Public
service uppdraget
Enligt § 6-1 3 st. lag om kringkasting har NRK
till uppgift att driva allmennkringkasting i allmänhetens tjänst och annan
verksamhet i samband med denna uppgift. Begreppet allmennkringkasting (radio-
och TV-verksamhet i allmänhetens tjänst) beskrivs inte i lag eller förordning
om kringkasting. Lag om kringkasting fastslår att programföretagets ändamål är
att driva allmennkringkasting och verksamhet som har samband med detta, men
lagen innehåller inte någon mer precis ändamålsbestämmelse. NRK:s stadgar, § 3
innehåller emellertid en precisering och fördjupning av lagens
ändamålsbestämmelse och en redogörelse av programföretagets public service
uppgifter.
Dessa är:
1. Konsekvent fremme ytrings- og informasjonsfriheten, de demokratiske
grunnverdier og de grunnleggende
menneskerettigheter og det enkelte menneskes frihet og verdighet.
Programvirksomheten skal preges av allsidighet, upartiskhet, saklighet og skal
legge vekt på det vesentlige.
2. Støtte demokratiet gjennom et mangfoldig tilbud av nyheter, fakta,
kommentarer og debatt om samfunnsspørsmål, også for mindretall og spesielle
grupper.
3.
Støtte, skape og utvikle norsk kultur, kunst og
underholdning.
4.
Legge vekt på programtilbudets allmenndannende
karakter, og formidle livssynsprogrammer
5.
og
religiøse programmer.
5.
Produsere og formidle kvalitetsprogram for barn og
ungdom.
6.
Fremme bruk og respekt for norsk språk og tilse at
de to målformene er representert med minst 25 prosent av verbalsendingene i
radio og fjernsyn og i NRKs informasjonsvirksomhet.
7.
Bidra til å sikre og utvikle samisk språk og
kultur.
8.
Sende programmer for etniske og språklige
minoriteter.
En av de första politiska diskussionerna av principerna för allmennkringkasting
fördes i Stortingsmelding (politiskt
dokument från regeringen till Stortinget), nr 32 (1992-1993) Media i tida. Här
framgår att