Rapport om public service-verksamheten i de nordiska länderna, del I

Nordiska Rådets Nordenutskott har anmodat Nordiska Ministerrådet om en statusrapport angående nordisk public service TV. Utskottets anmodan av den 17 november 1999 innehåller en rad mediepolitiska problemställningar, som man gärna önskar få belysta i statusrapporten.

Vidare har direktörerna för de nordiska public service företagen riktat en hänvändelse till de nordiska kulturministrarna; "Samordning av nordisk public service reglering - En nordisk utredning" där man framför att det föreligger ett behov av gemensamma nordiska initiativ vad gäller regleringen av public service området. Hänvändelsen skall ses i förlängning av tidigare hänvändelser från public service företagen, av den 5 november 1998 - vilket ledde till ett möte i Ministerrådets regi mellan ministrarna och direktörerna den 4 december 1998- samt av den 1 juni 1999.

Nordiska Ministerrådet (Styrningsgruppen för Nordiskt Kultur- och Massmediesamarbete) har tidigare initierat rapporten "Public service-selskabernes stilling i den digitale fremtid" (Nord 1997:3) och konferencen om "Public service broadcasting i den digitale fremtid" som hölls i Helsingfors den 19-20 februari 1998, (konferensrapport TemaNord 1998:535).

Med anledning av nämnda hänvändelser och mot bakgrund av tidigare initiativ ansåg Styrningsgruppen för Nordiskt Kultur- och Massmediesamarbete (KM-gruppen) att det förelåg grund för att genomföra en lägesrapport beträffande Public service verksamheten i de nordiska länderna.

Den 25 februari 2000, vid MR-K 1/2000, beslutade de nordiska kulturministrarna om kommissorium till en public service rapport, (bilaga 1). På grundval av detta kommissorium har en delrapport utarbetats som redogör för de regelverk som gäller för public service verksamheten i de nordiska länderna. En andra delrapport kommer att innehålla en beskrivning av utvecklings-tendenserna inom radio- och TV-området, en kartläggning av de aktuella frågeställningar som public service verksamheten står inför samt en redogörelse för det samarbete som råder mellan public service företagen.

Syftet med rapporten

Rapporten innehåller en sammanställning av de nordiska ländernas gällande regleringar avseende public service verksamheten samt en beskrivning av ländernas regleringsmetoder av denna verksamhet. Redogörelsen, som återges i en tvärgående struktur, lämnar hänvisningar till aktuella lagrum och övriga bestämmelser. Syftet är att denna översikt skall kunna användas, dels som ett referensmaterial, dels som underlag vid jämförelser mellan ländernas reglering av public service verksamheten. Beskrivningen har lämnats mot bakgrund av de aktuella frågeställningar som, enligt kommissoriet också skall redovisas. Materialet i rapporten utgör därmed också ett underlag för redogörelsen av dessa frågeställningar, med syfte att förenkla förståelsen för de enskilda ländernas utgångspunkter vid formulerandet av och diskussioner kring de aktuella frågeställningarna.

Rapporten omfattar både radio- och TV-mediet även om många av frågeställningarna, grundade på de båda hänvändelserna, och därmed också underlaget för redogörelsen av dessa, är fokuserade på TV-mediet. Rapporten omfattar huvudsakligen programföretagen Rundradion Ab, Danmarks Radio, Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB, Sveriges Utbildningsradio AB, Norsk Rikskringkasting AS och Islands radio, dvs. de public service företag som representerar de nordiska länderna och som till övervägande del är licensfinansierade. Som jämförelse lämnas korta redogörelser för programföretagen TV 2 i Danmark, TV 4 AB i Sverige, TV 2 AS och Radio Hele Norge AS (P 4) i Norge, vilka alla har public service förpliktelser i olika omfattning, men huvudsakligen finansieras genom kommersiella intäkter, (bilaga 2).

Redogörelse för public service verksamheten i de självstyrande områdena Åland, Grönland och Färöarna lämnas av de självstyrande områdena, (bilaga 3).

Gå til innholdsfortegnelsen

1. Public service verksamhet

Ända sedan uttrycket Public Service Broadcasting (PSB) uppstod på 1920-talet i England, har det som begrepp och med det innehåll det då gavs, varit vägledande för all nationell radio- och TV-verksamhet i Europa och för utvecklingen av public service verksamheten.

Även om de kriterier och tankegångar, som redan från början knutits till uttrycket public service, har blivit grundläggande för beskrivningen av begreppet kan nog sägas att det, både i nationella regleringar av public service verksamheten liksom i internationella forskningsrapporter, artiklar och i mediediskussioner, förekommer variationer av begreppet både till antal och formulering.[1]

För den nationella regleringen av programföretagens public service uppdrag definieras public service verksamheten i de nordiska länderna på ett parlamentariskt plan. Uppdragen för programföretagen, såsom redogörs för i avsnitt 2, överensstämmer i stort sett vad avser överordnade principer vartill uppdraget är knutet samt förpliktelserna i sak. Grundläggande överensstämmelser är bl.a. redaktionell självständighet, stödet för demokratiska värden, rikstäckande sändningar, främjandet av den nationella kulturen och det nationella språket och erbjudandet av ett brett programutbud.

2. Regleringen av public service verksamheten i de nordiska länderna

Public service verksamhetens reglering följer av statens uppdrag till programföretagen att bedriva radio- och TV-verksamhet i allmänhetens tjänst samt programföretagens erhållande av medel för finansiering av denna verksamhet.

Nedan följer en redovisning av hur de nordiska länderna valt att reglera public service verksamheten för programföretagen Rundradion Ab (YLE), Danmarks Radio (DR), Sveriges Television AB (SVT), Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Utbildningsradio AB (UR), Norsk rikskringkasting AS (NRK) och Islands radio (RUV). Utöver en sammanställning av gällande lagar och andra regleringar beskrivs respektive lands regleringsmetod för frågor rörande programföretagens public service verksamhet. Vidare redogörs för programföretagens public service uppgifter i sak. Redogörelsen för respektive land avslutas med ett försök att beskriva varför landet har ifrågavarande regleringskonstruktion. I en sammanfattning görs slutligen jämförelser mellan ländernas regler och regleringsmetoder.

Finland - YLE

Generell radio- och TV-lagstiftning

I Finland trädde ny lagstiftning om TV-och radioverksamhet i kraft den 01.01.1999. En av de nya lagarna är lagen om televisions- och radioverksamhet (744/1998), vilken är gemensam för dem som sänder radio eller TV till allmänheten i Finland. Lagen gäller de som driver radio- och TV-verksamhet under finsk jurisdiktion. Jurisdiktionsreglerna framgår av 1 kap. 3 § nämnda lag och överensstämmer med de jurisdiktionsregler som följer av EU:s TV-direktiv. Lagen inne-håller förutom allmänna bestämmelser om tillämpningsområde, etablering och utövandet av TV-verksamhet, styrning, tillsyn och påföljdregler, även regler om fastställandet av en frekvensplan och regeringens beviljande av koncessioner. Lagen innehåller vidare regler om programutbud, reklam, sponsring och teleköpsändningar samt särskilda bestämmelser om informationsplikt samt skyldighet att distribuera vissa televisions- och radiosändningar (must carry förpliktelse).

Public service verksamhetens reglering

Rundradion Ab (YLE) regleras genom lag om televisions- och radioverksamhet och lag om Rundradion Ab (1380/1993) jämte följande lagar om ändringar i denna lag (340/1995 och 746/1998). Enligt lag om Rundradion Ab jämte ändring i denna lag behöver YLE inte erhålla koncession, utan programföretagets rätt att bedriva rundradiosändningar regleras i lagen om Rundradion Ab. I denna lag finns bestämmelser om företagets ställning, ägandeförhållanden, förvaltning, verksamhet och finansiering. Lag om Rundradion Ab utgör lex specialis, dvs. bestämmelserna i denna lag tar över eventuella bestämmelser i lag om televisions- och radioverksamhet.

Public service uppdraget

I lag om Rundradion Ab 3 kap 7 § finns en definition av public service verksamheten - "Allmännyttig verksamhet - tillhandahållandet av ett heltäckande programutbud för alla på lika villkor ". Definitionen är ett uttryck för YLE:s public service uppdrag och kompletteras med vissa i lagen fastställda uppgifter för denna allmännyttiga verksamhet.

Dessa särskilda uppgifter för YLE är:

1) stöda en fungerande demokrati genom att tillhandahålla ett mångsidigt utbud av fakta, åsikter, och diskussioner i samhällsfrågor, även för minoriteter och specialgrupper,

2) stöda, skapa och utveckla den inhemska kulturen och förmedla dess resultat till allas förfogande,

3) främja programutbudets allmänbildande karaktär, stöda medborgarna i deras studier samt tillhandahålla andaktsprogram,

4) behandla de finskspråkiga och svenskspråkiga medborgarna på lika grunder i programverksamheten och tillhandahålla tjänster på samiska, romani och teckenspråk och i tillämpliga delar även för andra språkgrupper i landet (lag 746/1998),

5) förmedla myndighetsmeddelanden som anges närmare genom förordning och bereda sig på att sköta rundradioverksamheten under undantagsförhållanden, samt

6) framställa, producera och sända finländska program och förmedla nyheter och program mellan Finland och andra länder.

Ytterligare bestämmelser om YLE:s verksamhet stadgas i YLE:s bolagsordning.

Förvaltningsrådet är YLE:s högsta beslutande organ och enligt 6 § p. 3 har rådet bl.a. till uppgift att besluta om omfattningen av bolagets verksamhet. Enligt p. 5 samma lagrum ankommer det på YLE:s förvaltningsråd att besluta om YLE:s budget för det följande året. Förvaltningsrådet kan då uppställa vissa krav.

YLE:s förvaltningsråd har också, enligt p. 4 nämda lagrum, till uppgift att tillse att de uppgifter som hör till den programverksamhet som bedrivs i allmännyttigt syfte blir fullgjorda, dvs att programföretagets public service förpliktelser uppfylls. Det finns inte något reglerat om hur denna kontroll skall ske. I praktiken sker kontrollen via förvaltningsrådets möten.

Ytterligare reglering

Utöver lag om televisions- och radioverksamhet samt lag om Rundradion Ab, regleras YLE:s verksamhet av lag om statens televisions- och radiofond (745/1998). Syftet med denna lag är att ordna finansieringen av YLE:s verksamhet. Lagen reglerar fastställandet och indrivandet av televisionsavgifterna (TV-licens avgifter) och koncessionsavgifterna, vilka utgör grunden för YLE:s finansiering. YLE omfattas regleringsmässigt även generellt av upphovsrätts-lagstiftningen, aktiebolagslagstiftningen m.fl. allmänna lagstiftningar.

Bakgrund

De bakomliggande orsakerna till Finlands beskrivna regleringsmetod är bl.a. följande.

Systemet med att den kommersiella TV-verksamheten "deltar" i finansieringen av public service verksamheten har gällt ända sedan 1957 då Oy Mainos-TV-Reklam Ab (nuvarande MTV3) startade. Ursprungligen sände reklam-TV-bolaget i fönster i public service företagets kanaler och betalade ersättning för detta. Senare, då det tredje TV-nätet byggdes uppkom begreppen public service avgift och näthyra. Från den 01.01.1994 fick systemet större tyngd genom att YLE:s verksamhet kom att bygga på en egen lag och reklam-TV-bolaget hade fått en egen koncession efter att tidigare ha verkat inom ramen för YLE:s koncession.

Den nya lagstiftingen; lag (744/1998) om televisions- och radioverksamhet, lag (745/1998) om statens televisions- och radiofond, lag (746/1998) om ändring av lagen om Rundradion Ab, vilka redovisats ovan, trädde ikraft 01.01.1999. Lagstiftningen ersatte lagen angående radioanlägg-ningar från 1927 och kabelsändningslagen från år 1987. Den nya lagstiftningen implementerade EU:s TV-direktiv i finsk lagstiftning. Härvid beaktades också övriga principer inom EU:s reglering, bl.a. krav på transparens och gränsdragning mellan kommersiell och icke-kommersiell verksamhet. Från den 01.01.1999 kallas public service avgiftens motsvarighet för koncessions-avgift och den betalas inte längre direkt till YLE utan till Statens televisions- och radiofond, varifrån den kanaliseras till YLE.

Danmark - DR

Generell radio- och TV-lagstiftning

Bekendtgørelse av lov om radio- og fjernsynsvirksomhet (LBK nr 551 af 20/06/2000), (Lag om radio- och fjernsyns-verksamhet), är gemensam för alla som sänder radio eller TV till allmänheten i Danmark. Lagen reglerar de som bedriver radio- och TV-verksamhet under dansk jurisdiktion och överensstämmer med de jurisdiktionsregler som framgår av EU:s TV-direktiv. Lagen är grundläggande för all radio- och TV-verksamhet och innehåller bestämmelser om rätten att sprida program, fördelning av program i kabelanlæg, programverksamhet via satellit eller kabel, lokal radio- och TV-verksamhet, radio- och TV-licens, reklam och sponsring. Vidare innehåller lagen särskilda kapitel som reglerar DR:s verksamhet samt verksamheten för TV 2. Lagen kompletteras av en rad kungörelser och föreskrifter för reglering av vissa frågor t.ex. om reklam och sponsring i radio och TV, användandet av TV-rättigheter till begivenheter av väsentligt samhällsintresse och radio- och TV-verksamhet med hjälp av satellit eller kabel.

Public service verksamhetens reglering

Danmarks Radio (DR) regleras genom lag om radio- och fjernsynsverksamhet. Rätten för DR att bedriva radio- och TV-verksamhet stadgas i 1 kap. 1 § jämte 1 kap 2 § lag om radio och TV-verksamhet. Programföretaget behöver således inte någon koncession för sin verksamhet. I ett särskilt kapitel i nämnda lag, 3.kap, finns bestämmelser om Danmark Radios verksamhet. Här framgår DR:s förpliktelser och rättigheter avseende radio- och TV-sändningar, möjligheterna till annan verksamhet, finansiering samt bestämmelser om ledningen av DR.

Public service uppdraget

Den överordnade redogörelsen av DR:s public service uppgifter görs i 3 kap. 7 § lagen om radio- och fjernsynsverksamhet. Denna redogörelse är det närmaste man kommer en beskrivning av public service begreppet. Av lagrummet framgår att programföretaget är förpliktat att sprida radio- och TV-program till hela befolkningen. Programmen skall omfatta nyhetsförmedling, upplysning, underhållning och konst. Vid programläggningen skall det läggas avgörande vikt vid att beakta informations- och yttrandefriheten. I programutbudet skall eftersträvas kvalitet, allsidighet och mångfald. Vid informationsförmedlingen skall det läggas vikt vid saklighet och opartiskhet. Enligt samma lagrum framgår att kulturministern kan fastställa närmare regler om DR:s public service förpliktelser. Enligt 3 kap. 10 § 4 st. samma lag fastställer kulturministern stadgar för DR. Dessa stadgar, kungörelse nr. 38 av 21.01.1999, innehåller närmare bestämmelser om DR:s verksamhet och programföretagets public service förpliktelser.

Enligt 3 kap. 10 § lag om radio- och fjernsynsverksamhet är det för närvarande DR:s styrelse som tillser att programföretaget uppfyller sina förpliktelser enligt lagen. Styrelsen avger också räkenskaper för public service verksamheten. Från och med 1 januari 2001, då det danska medieavtalet för år 2001-2004 träder i kraft, kommer ett självständigt public service råd att tillsättas. Rådet skall säkra en "revision" av public service räkenskaperna från DR.

Ytterligare reglering

Lag om radio- och fjernsynsverksamhet kompletteras av en rad kungörelser vilka gäller även för DR:s versamhet. Dessa är:

Kungörelse nr. 874 av 09.12.1998 om radio- och fjernsynsverksamhet med hjälp av satellit eller kabel.

Kungörelse nr. 489 av 11.06.1997 om reklam och sponsring i radio och fjernsyn.

Kungörelse nr. 809 af 19. november 1998 om utnyttjande av TV-rättigheter till begivenheter av väsentligt samfundsmässigt intresse.

Kungörelse nr. 483 av 09.06.1997 om radio- och fjernsynsavgift, ändrad genom kungörelse nr. 589 av 09.07.1997 om ändring av kungörelse om radio- och fjernsynslicens, som reglerar fastställandet och indrivandet av radio- och televisionsavgifterna.

Som redogjorts för ovan har också, genom kungörelse, stadgar antagits för DR - Kungörelse nr. 38 av 21.01.1999 om stadgar för Danmarks Radio. Dessa stadgar innehåller närmare bestämmelser om DR:s verksamhet, dess public service uppgifter, möjligheterna att utöva annan verksamhet, programföretagets organisation och styrelsens uppgifter. Vidare finns bestämmelser om DR:s finansiering och räkenskaper.

Utöver nämnda regleringar omfattas DR av ett fyraårigt medieavtal. Avtalet är en överenskommelse mellan regeringen och ett antal politiska partier i Folketinget, tillsvarande säkrad majoritet, om dels DR:s ekonomiska ramar, genom fastställande av radio- och TV-licensens storlek, dels vilka förändringar som skall genomföras på medieområdet de närmaste fyra åren. DR omfattas också generellt av upphovsrättslagstiftningen m.fl. allmänna lagstiftningar.

Bakgrund

Det finns inte någon direkt beskrivning i förarbeten e.dyl. av bakgrunden till Danmarks sätt att reglera public service verksamheten. Man har i Danmark utgått från en generell lag om radio- och TV-verksamhet. Den nuvarande lag om radio- och fjernsynsverksamhet trädde i kraft den 01.01.1993. Denna lag har byggts på med regler efter hand och till följd av utvecklingen på området. Lagen har på motsvarande sätt fortlöpande kompletterats med kungörelser, innehållande närmare bestämmelser på vissa sakområden.

Sverige - SVT, SR och UR

Generell radio- och TV-lagstiftning

Radio- och TV-lagen (1996:844) är gemensam för alla som sänder radio eller TV till allmänheten i Sverige. Lagen reglerar de som driver radio- och TV-verksamhet under svensk jurisdiktion och överensstämmer med de jurisdiktionsregler som följer av EU:s TV-direktiv. Lagen innehåller i stort sett samtliga relevanta regler beträffande radio- och TV-sändningar. Förutom allmänna bestämmelser om tillämpningsområde, tillstånd, registrering, tillsyn och påföljdsregler, innehåller lagen även bestämmelser om de villkor som kan förenas med sändningstillstånd, sändningarnas innehåll, reklam och sponsring, vidaresändningar i kabelnät samt särskilt kapitel om närradio.

Public service verksamhetens reglering

Sverige är det enda nordiska land där public service verksamheten genom radio och TV är uppdelad på tre olika företag. Sveriges Television AB (SVT) som public service företag regleras dels genom radio- och TV-lagen, dels genom SVT:s sändningstillstånd. Sändningstillståndet, som regeringen beslutat om i enlighet med 2 kap. 2 § Radio- och TV-lagen, reglerar SVT:s verksamhet under en tillståndsperiod. Det nu gällande tillståndet avser perioden 01.01.1997 - 31.12.2001. Sveriges Radio (SR) som public service företag regleras dels genom radio- och TV-lagen, dels genom SR:s sändningstillstånd. Detta sändningstillstånd, som beslutats enligt samma regler som SVT:s tillstånd, reglerar SR:s verksamhet för motsvarande tidsperiod. Sveriges Utbildningsradio (UR) som public service företag regleras genom radio- och TV-lagen jämte UR:s sändningstillstånd, vilket beslutats enligt samma regler som de övriga programföretagens tillstånd och reglerar UR:s verksamhet för perioden 01.01.1999 - 31.12.2001. Enligt 3 kap.1 § i radio-och TV-lagen kan beslut om sändningstillstånd förenas med villkor om bl.a. programföretagens uppdrag och programutbud. Regeringsbeslutet om sändningstillstånd jämte sändningsvillkor föregås av ett riksdagsförfarande, genom vilket den huvudsakliga inriktningen av programföretagets uppgifter bestäms av riksdagen efter förslag från regeringen.

Sändningstillstånden för samtliga tre programföretag har förenats med villkor som programföretagen godtagit i enlighet med 3 kap. 8 § i radio- och TV-lagen. Dessa avser allmänna bestämmelser om sändningsrätten, bl.a. dess utformande och distribution, innehållet i sändningarna samt villkoren för reklam och sponsring.

Public service uppdraget

Vad gäller en definition av public service verksamheten finns i kommittédirektiven
(dir. 1999:74) till utredningen "Radio och TV i allmänhetens tjänst" följande formulering: "Uppgifterna för en radio och TV i allmänhetens tjänst kan således på ett mycket allmänt plan beskrivas som att ge alla tillgång till ett allsidigt och oberoende programutbud av hög kvalitet."

SVT:s, SR:s och UR:s public service uppgifter framgår av programföretagens sändningstillstånd. Dessa tillstånd överensstämmer i stort sett med varandra vad gäller de allmänna villkoren. I de inledande bestämmelserna föreskrivs att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i televisionen. Vidare föreskrivs krav på rikstäckande sändningar och sändningar av hög teknisk kvalitet. I 7-20 §§ respektive 8-22 §§ och 6-14 §§ föreskrivs villkoren beträffande innehållet i SVT:s, SR:s och UR:s sändningar. Redogörelsen i tillstånden av dessa villkor är detaljerad och hänsyn har tagits till en rad olika aspekter avseende TV- och radiosändningarnas syfte och målsättningar. Villkoren innebär att programföretagen i sina sändningar skall sörja för programmässiga prioriteringar, tillgänglighet för funktionshindrade och beaktande av språkliga och etniska minoriteter. SVT och SR skall härutöver sörja för insatser beträffande fortbildning samt att vidga och fördjupa sitt kulturansvar. [2] UR, som har till uppgift att bedriva programverksamhet inom utbildningsområdet skall utforma program så att de genom tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning tillgodoser olika utbildningsbehov och intressen hos landets befolkning. (Villkoren in extendo, se SVT:s sändningstillstånd 01.01.1997 - 31.12.2001, SR:s sändningstillstånd 01.01.1997 - 31.12.2001 samt UR:s sändningstillstånd 01.01.1999 - 31.12.2001.)

Regeringen lade i propositionen En radio- och TV i allmänhetens tjänst 1997-2001 (Prop. 1995/96:161), fram förslag angående public service uppdragets utformning beträffande verksamheten för perioden 1997-2001. Av propositionen följer att innebörden av public service i detta sammanhang kan sammanfattas i målsättningen att säkerställa rikstäckande sändningar, redaktionell självständighet, opartiskhet och saklighet, demokratiska värden, mångfald och decentralisering, hög kvalitet, kulturansvar, minoritetsprogram, folkbildningsambitioner och speglande av hela landet. De verksamheter som omfattas av detta ansvar utgörs av de s.k. public service företagen Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio.[3]

Utöver villkoren i sändningstillstånden innehåller de särskilda anslagsvillkor, som beslutas av regeringen i samband med medelsanvisningen varje år, villkor om SVT:s, SR:s och UR:s ekonomiska förutsättningar samt programföretagens organisation. SVT, SR och UR har härutöver som aktiebolag var sin bolagsordning med ytterligare bestämmelser om företagens verksamhet.

Enligt programföretagens sändningstillstånd skall SVT, SR och UR lämna de uppgifter till Granskningsnämnden för radio och TV som nämnden behöver för att bedöma om sända program överensstämmer med de villkor som gäller för programföretagen. Vidare sker uppföljning av hur SVT, SR och UR uppfyllt sina public service uppdrag enligt sändningstillstånden och anslagsvillkoren. Detta sker årligen genom att programföretagen lämnar en s.k. public service uppföljning till Granskningsnämnden för radio och TV.

Ytterligare reglering

Utöver radio- och TV-lagen samt SVT:s, SR:s och UR:s respektive sändningstillstånd omfattas programföretagens verksamhet bl.a. av lagen (1989:41) om TV-avgift. Denna lag reglerar den TV-avgift som finansierar public service verksamheten i Sverige och lagen innehåller bestämmelser om avgiftens fastställande och förvaltning. Vidare omfattas SVT, SR och UR generellt av upphovsrättslagstiftning, aktiebolagslagstiftning m.fl. allmänna lagstiftningar.

Bakgrund

SVT, SR, UR och deras verksamheter regleras, som tidigare nämnts, både av radio- och TV-lagen och av programföretagens sändningstillstånd jämte anslagsvillkor. Redan från starten 1925, då AB Radiotjänst fick ensamrätten i Sverige till radiosändningar, betraktades radion som ett företag i allmänhetens tjänst som i princip skulle stå fritt gentemot staten och andra maktcentra. Staten skulle emellertid utföra en kontrollerande verksamhet och ytterst garantera den ekonomiska basen genom att radion finansierades genom licensavgifter. Alltifrån starten reglerades verksamheten genom avtal mellan staten och programföretaget. Sedan dess har nya avtal mellan staten och programföretagen, som under denna tid omorganiserats och bl.a. delats upp i flera olika bolag, slutits fem gånger. Avtalen har omfattat tidsperioder på mellan tre år och tolv år, inkl. förlängning. De senaste avtalen gäller för en period om fem år, 01.01.1997 - 31.12.2001.[4] Då det ansetts värdefullt att villkoren för radio och TV i allmänhetens tjänst har haft en bred politisk förankring har, inför tillståndsperioderna, en proposition med förslag till riktlinjer för verksamheten tagits fram under medverkan av en beredningsgrupp där samtliga riksdagspartier varit företrädda.[5]

Då den nu gällande Radio- och TV-lagen, (1996:844) trädde i kraft den 01.12.1996 innebar detta att den tidigare lagstiftningen på radio- och TV-området sammanfördes från sju lagar, med olika regleringsområden, till en lag.[6]

Norge - NRK

Generell radio- och TV-lagstiftning

Lov om kringkasting (1992-12-04 nr 127), (Lag om kringkasting), jämte Forskrift om kringkasting (1997-02-28 nr 153), (Förordning om kringkasting), är gemensamma regleringar för alla som sänder radio och TV till allmänheten i Norge. Lagen reglerar de som driver radio- och TV-verksamhet under norsk jurisdiktion. Jurisdiktionsreglerna framgår av lag om kringkasting jämte förordning till lagen, och överensstämmer med de jurisdiktionsregler som följer av EU:s TV-direktiv. Lagen om kringkasting innehåller generella bestämmelser om koncession,

sändningsutrustning m.m., bestämmelser om reklam och sponsring, vidaresändning i kabelnät, genmäle, Kringkastingsrådet, TV-innehav och TV-avgift, vissa förbud mot TV-sändningar samt påföljdsregler. Vidare finns ett särskilt kapitel med bestämmelser om NRK: s verksamhet. Lagen kompletteras av förordning om kringkasting, med närmare reglering av vissa frågor.

Public service verksamhetens reglering

Lag om kringkasting jämte förordning reglerar också Norsk rikskringkasting AS (NRK) som public service företag och dess verksamhet. Kulturministern har härutöver fastställt stadgar med ytterligare bestämmelser om NRK:s verksamhet. Enligt § 2-1 lag om kringkasting har NRK rätt att bedriva TV-sändningar och behöver inte, som övriga programföretag, någon koncession för detta.

Ett särskilt kapitel, kap. 6, i lag om kringkasting tar upp bestämmelser om NRK:s verksamhet. Här finns grundläggande regler om NRK:s organisation, ägarförhållanden och ändamål, samt om dess styrelse, VD och finansiering. Kap. 7 i lagen innehåller regler om Kringkastingsrådet, som har till uppgift att uttala sig om programverksamheten i NRK.

Public service uppdraget

Enligt § 6-1 3 st. lag om kringkasting har NRK till uppgift att driva allmennkringkasting i allmänhetens tjänst och annan verksamhet i samband med denna uppgift. Begreppet allmennkringkasting (radio- och TV-verksamhet i allmänhetens tjänst) beskrivs inte i lag eller förordning om kringkasting. Lag om kringkasting fastslår att programföretagets ändamål är att driva allmennkringkasting och verksamhet som har samband med detta, men lagen innehåller inte någon mer precis ändamålsbestämmelse. NRK:s stadgar, § 3 innehåller emellertid en precisering och fördjupning av lagens ändamålsbestämmelse och en redogörelse av programföretagets public service uppgifter.

Dessa är:

1. Konsekvent fremme ytrings- og informasjonsfriheten, de demokratiske grunnverdier og de grunnleggende menneskerettigheter og det enkelte menneskes frihet og verdighet. Programvirksomheten skal preges av allsidighet, upartiskhet, saklighet og skal legge vekt på det vesentlige.

2. Støtte demokratiet gjennom et mangfoldig tilbud av nyheter, fakta, kommentarer og debatt om samfunnsspørsmål, også for mindretall og spesielle grupper.

3. Støtte, skape og utvikle norsk kultur, kunst og underholdning.

4. Legge vekt på programtilbudets allmenndannende karakter, og formidle livssynsprogrammer

5. og religiøse programmer.

5. Produsere og formidle kvalitetsprogram for barn og ungdom.

6. Fremme bruk og respekt for norsk språk og tilse at de to målformene er representert med minst 25 prosent av verbalsendingene i radio og fjernsyn og i NRKs informasjonsvirksomhet.

7. Bidra til å sikre og utvikle samisk språk og kultur.

8. Sende programmer for etniske og språklige minoriteter.

En av de första politiska diskussionerna av principerna för allmennkringkasting fördes i Stortingsmelding (politiskt dokument från regeringen till Stortinget), nr 32 (1992-1993) Media i tida. Här framgår att