EU:
Oro för public service
(Anna Celsing/Bryssel) Under de senaste åren har EU-kommissionen fått in allt fler klagomål om olika public service-bolag. De bryter mot EU:s konkurrensregler, menar anmälarna.
Till en början handlade det mest om blandfinansieringen av vissa public service-företag - d v s kombinationen av allmänna medel och reklam - som ansågs konkurrensvridande. Numera rör det sig allt oftare om användning av allmänna medel för att starta betalkanaler och andra kommersiella satsningar.
För att kunna ta ställning till dessa klagomål kräver nu kommissionen klara besked om hur public service-uppdraget definieras, alltså vilka typer av verksamhet som kan räknas dit .
Enligt protokollet om public service i Amsterdamfördraget är det upp till medlemsländerna själva att fastställa detta. Nu pressar konkurrensdirektoratet (GD IV) på för att detta också blir av och att det blir "transparency", d v s insyn, i redovisningen. Detta så att kommissionen ska kunna avgöra om klagomålen är berättigade eller inte.
Det här har skapat oro både vid kommissionens kulturdirektorat (GD X) och i rådet. I början av september tog EU:s ordförandeland Österrike upp frågan vid ett informellt kulturministermöte, och föreslog att rådet gör ett officiellt uttalande för att klargöra och förstärka Amsterdamprotokollet när man samlas nästa gång den 17 november. (Protokollet ger public service-bolagen ett visst stöd, men innebär inget undantag från konkurrensreglerna).
Att European Broadcasting Union (EBU) i det här läget anordnar en konferens i Bryssel den 27-28 oktober är väl ingen tillfällighet. Här ska man bl a diskutera "Public service broadcasters' strategies for the digital age" och "The changing role of broadcasters". För mer information om konferensen, skriv till: etienne@ebu.ch.
Mer stöd i sikte?
Public service-verksamheten tas säkert även upp av High Level Group on Audiovisual Policy - ledd av EU:s kultur- och mediekommissionär Marcelino Oreja - som ska ge ut sin rapport " The Digital Age: European Audiovisual policy" den 26 oktober, se: www.europa.eu.int/comm/dg10/avpolicy/index_en.html.
I rapporten väntas förslag om riktlinjer för EU:s framtida politik på området. Här återkommer sannolikt vissa tankar som kommissionen lade fram i en rapport i juli som uppföljning av EU-konferensen i Birmingham i april.
I denna skriver kommissionen både om en förstärkning av det automatiska distributionstödet i MEDIA-programmet och om en utvidgning av det till TV- och video. Detta får emellertid inte ske på bekostnad av stödet till utveckling och fortbildning, betonar man.
Kommissionen går även in på ett nytt system med "exportgarantier" som täcker riskerna när man marknadsför europeiska verk utanför EU, lån för att upprätta försäljnings- och distributionskontor i USA och Sydamerika o dyl.
Någon form av "mekanism" för att locka mer privat kapital till europeisk film/TV-produktion tycks kommissionen vara angelägen om att få fram. Man nämner sitt tidigare förslag med en garantifond, men också den "securitisation scheme" som diskuterades i Birmingham.
Om detta sedan accepteras av rådet - där vissa länder visat stor skepsis för garantifondförslaget - är kanske en annan sak Möjligen kan det gå bättre i en ny omgång. Den negativa inställningen i rådet har huvudsakligen handlat om den konstruktion kommissionen föreslagit, inte fondtanken i sig.
Vidare lovar kommissionen undersöka möjligheterna att utnyttja Europeiska investeringsfonden och små- och mellanstora företags "Guarantee Facility" för ändamålet. Likaså att se till att branschen får glädje av andra EU-program som INFO 2000-programmet och det nya FoU-programmet (det s k 5:te ramprogrammet).
Rapporten, som har titeln "Audiovisual Policy: Next Steps" är tänkt som ett första underlag för diskussion om EUs framtida film/TV-politik i parlamentet och rådet. Mot slutet av året kommer det mer konkreta förslag i anslutning till halvtidsutvärderingen av MEDIA II, skriver kommissionen.
Nya frågor om konvergensen
Konvergensproblematiken är också något man ägnar sig åt i Bryssel i höst. I juli redogjorde kommissionen för synpunkter man fått in på sin grönbok och vissa slutsatser man dragit av analysen. Men ytterligare input önskas.
De flesta remissinstanser tycks vara överens om att man bör bygga vidare på existerande regelverk och tills vidare inte skapa något nytt, gemensamt regelverk för hela området. Många anser att det även i fortsättningen behövs sektorsspecifika regler, t ex för att säkra public service målen i radio och TV. Tanken att skilja på "transport"- och "innehålls"-regler har också fått stöd.
Bristen på europeiskt material på Internet oroar många. Det här är ett av områdena som kommissionen vill få in mer synpunkter om. Hur ska vi skapa ett ramverk som uppmuntrar investeringar och främjar produktion, distribution och tillgång till europeiskt "innehåll"? frågar kommissionen.
I framtiden blir det allt viktigare att finna en balans mellan allmänhetens och konsumenternas intressen å ena sidan och marknadens intressen å andra sidan, skriver kommissionen. Vilka principer och mått ska man använda för att uppnå en sedan balans? Det är en annan fråga.
Synpunkter kan skickas till kommission per e-post: convergencegp@cec.be eller fax: Attn. Mr G.Paulger, DGX C1, fax: +32 2 299 9201. Själva rapporten finns på: www.ispo.cec.be/convergencegp/gpworkdoc.html.
VOD inte "broadcasting"
En fråga som ofta kommer upp i diskussioner om konvergensen är: Hur ska man definiera olika verksamheter med tanke på lagstiftningen? Fast gräver man lite, upptäcker man att mycket redan är bestämt.
Den 29 juni godkände ministerrådet det s k transparensdirektivet som kräver att alla nya nationella regler om IT-tjänster granskas av EU-kommissionen och andra medlemstater innan de blir lag. Här definieras "information society services" som "all existing or new types of services that will be provided at a distance, by electronic means and on the individualised request of a service receiver".
Hit hör uttryckligen bl a "interactive entertainment" som video-on-demand (VOD) och virtuella museibesök . Likaså "on-line information" som elektroniska bibliotek och tidningar. Sådana tjänster är varken "broadcasting" eller "telecommunications services" och ska därför inte inordnas under regelverken på de områdena, slår man fast i direktivet.
TV- och radiosändningar täcks inte av transparensdirektivet. Även s k near-video-on-demand räknas som "television broadcasting service". Se: http://europa.eu.int/comm/dg15/en/.
Gå til innholdsfortegnelsen
