Yttre film, indre film och språket: Finns det sammanhang?
Professor Frode J. Strømnes, Universitetet i Bergen och forskaren Antero Johansson, Universitetet i Jyväskylä, har utfört en rad studier om sammanhanget mellan rörliga bilder och språk. Studierna har visat att det finns bildstrukturer som korrelerar med språket. I ljuset av dessa och andra forskares studier verkar det ytterst troligt att de bildstrukturer, som människorna utnyttjar för att kommunicera är olika för olika språksläkter.
Bakgrunden till vårt empiriska arbete ligger inom den moderna kognitiva vetenskapen, som är ett tvärvetenskapligt fält, där metodologin till en stor del är hämtad från experimentalpsykologin.
Experimentalpsykologin har sitt ursprung i synsätt och arbetsvanor som har utvecklats inom naturvetenskaperna, t.ex. fysik, kemi och biologi. Dessa traditioner har lett till att den kognitiva vetenskapen har ett strängt objektivt förhållande till sitt ämne: man önskar att alla mätningar i princip skall ge samma resultat vid förnyade mätningar. Dessutom försöker man leta efter lagar och systematiska drag hos det som är objektet för forskningen: man letar efter kognitiva fenomen.
Förståelse
Vi är av den åsikten att det är onödigt att utföra kostbar forskning för att påvisa att det finns ett samband mellan t.ex. spatial perception och språkbruk. Alla människor har erfarenheter som påvisar att sambandet finns. När man t.ex. tittar på TV, har man svårt att prata om något annat än det som pågår i rutan. Sammankoplingen av visuell och auditiv perception, som inte hör ihop, ger samma lärdom: Slå på en krutluktande Western-video utan ljud, och lyssna samtidigt på en bandning av Radioteaterns "Rosmersholm" av Ibsen! Men det är en lång väg från detta konstaterande fram till en förståelse av fenomenet - och det kräver en stor insats. Inom vetenskapen har uppfattningarna om bildens och språkets samband varierat. Den klassiska synpunkten inom filosofin, och därmed också psykologin, var att perceptionen gav upphov till sinnesbilder. Genom att språket kan väcka sinnesbilder, har det kontakt med perceptionen. Denna aristoteliska synpunkt låg som grund för t.ex. Wundts tidiga språkpsykologi vid sekelskiftet. Men redan före första världskriget hade de moderna filosoferna förkastat de klassiska uppfattningarna.
De två övre bilderna skall visa att de indoeuropeiska filmerna betonar kontinuerlig rörelse i ett tredimensjonelt rum.
Finns sinnesbilderna?
Psykologen J.B. Watson förde denna nya lära in i psykologin genom behaviorismen, som han grundade. Behaviorismens ståndpunkt var, att sinnesbilderna inte fanns. På grund av detta finns det praktisk taget ingen forskning som behandlar sinnesbilder från perioden 1915-1960. Perioden från 1960 och framöver har däremot varit mycket produktiv och den forskningen är av stor betydelse om man vill förstå hur kommunikativa media fungerar.
Det var en stor överraskning för de flesta experimentella psykologer, då det vid slutet av 50-talet blev klart att vissa sätt att använda sinnesbilder gör minnet för verbalt material bättre än det annars vore. (Liknande mnemotekniska metoder var väl kända under antiken.) Den kanadensiska forskaren Allan Paivio kunde under 60- och 70-talet visa att sinnesbilden var den variabel som starkast påverkar verbal återkallelse. Bransford fann att minnet för text är mycket kort: förståelse för meningar sker genom att de mentala representationerna för ord väcker ett annat slag av representationer. Ordrepresentationerna stryks mycket fort från korttidsminnet. De mentala representationerna som gör det möjligt att förstå meningar är av spatial karaktär.
Inte statiska bilder
Men de mentala representationerna är inte statiska, tvådimensionella bilder. Experiment med olika metoder, av Shepard, Pinker och Fiske på 70- och 80-talet, gav som resultat att mentala representationer kan vara rörliga och mångdimensionella. Ungefär vid samma tid påvisade studier av tänkande och problemlösning att logisk aktivitet fungerar genom att man konstruerar mentala modeller som motsvarar problemet - inte genom att man "talar inne i huvudet". På 90-talet har det mellan forskare i USA vuxit fram ett erkännande av att det måste finnas regelbundna relationer mellan bilder och språkliga beskrivningar av dem.
Våra forskningar började med ett försök att få fram de bildstrukturer som förmedlar betydelsen i finska kasusändelser och svenska prepositioner. I allmänhet har människorna lättare att lära sig språk som hör till samma språksläkt som deras modersmål, än språk som tillhör andra språksläkter.
Frode J. Strømnes' egna svårigheter med att lära sig finska, under slutet av 60-talet, ledde till att han försökte att lösa detta allmänna språkinlärninsproblem med ett nytt, kognitivt sätt att närma sig saken: orden, som vi använder, kallar fram sinnesbilder från minnet. Hjärnan låter dessa bilder, eller mentala modelldelar, framstå i ett mentalt rum. Satserna innehåller även ord som är instruktioner för hur de mentala modelldelarna skall sammanslås till en större mental modell - som man också kan förstå som en "inre film".
Språkets egna regler är regler för hur man sätter samman delar av bilden till en "inre film". Den här prosessen är för det mesta mycket snabb och omedveten. I och för sig finns det inga hinder för att mentala rum, och reglerna för byggandet av mentala modeller, är olika för olika språksamfund. En lång serie experiment visade att modellformningsreglerna för det finska språket betonar gestalter. Det inre neurala rummets specialisering syftar till en framställning av gestalters relationer mot en bakgrund. Modellformningen för det svenska språket, och säkert även allmänt för indoeuropeiska språk, betonar rörelse. Rummet där den inre filmen byggs är specialiserat på uppfattning av rörelse i perspektiv.
Vi kom efter hand att undersöka material som vi fick tag på utanför laboratoriet, t.ex. undersökte vi idrottsreportage. Finskspråkiga icehockeyreportage innehöll mycket mer tal om grupperingar av spelare än om pucken, för de svenskspråkiga reportrarna var det tvärtom.
De två nedre bilderna visar att de finska filmerna betonar gestalter och
relationer mellan dem.
Filmatiserade skådespel
Men den största delen av det här arbetet utgjordes av jämförelser av filmatiserade skådespel. Vi valde texter som hade filmats av en finsktalande grupp och av en grupp som talade ett indoeuropeiskt språk (norska/svenska).
Vi utvecklade en metod för en objektiv mätning av strukturen i bilderna. Därmed kan resultaterna kontrolleras av vem som helst. Vi fann att den finska versionen alltid betonade mycket mer gestalter och relationer mellan gestalter än den indoeuropeiska versionen. Denna betonade mycket starkare framställning av kontinuerlig rörelse i ett tredimensionelt rum. Versionerna baserade sig alltså på samma texter. Men de filmatiska framställningarna av dessa texter var på ett dramatiskt sätt olika - och skillnaderna var systematiska.
Arbetet med andra filmmaterial från England, Ungern och Estland har påvisat att vi hittar samma slags strukturskillnader mellan dessa som vi fann tidigare mellan nordiska produktioner. Ungerskan och estniskan är språk från samma språksläkt som finskan, medan engelskan hör till de indoeuropeiska språken.
Efter att ha arbetat med denna forskning finner vi det förståeligt att publiken i Norge och Sverige ofta har svårt för att njuta av finska filmer. Det massiva överflödet av indoeuropeiskt material i finska media och i den finska bokkulturen, har vant folket här vid att följa med det indoeuropeiska framställningssättet.
Frode J. Strømnes/
Antero Johansson
Litteraturliste
Benjafield, J.G. (1992)
Cognition.
Englewood Cliffs: Prentice-Hall.
Johnson-Laird, P.N. (1983)
Mental models.
Cambridge M.A.: Harvard University Press.
Lucy, J.A. (1992)
Language diversity and thought. A reformulation of the linguistic relativity hypo-thesis.
Cambridge: Cambridge University Press.
Lucy, J.A. (1992)
Grammatical categories and cognition. A case study of the linguistic relativity hypothesis.
Cambridge: Cambridge University Press.
Paivio, A. (1971)
Imagery and verbal processes.
New York: Rinehart and Winston.
Strømnes, F.J. (1976)
A new physics of inner worlds.
University of Tromsø, ISV.
Strømnes, F.J., Johansson, A. and Hiltunen, E. (1982)
The externalised image. A study showing differences correlating with language structure between pictorial structure in Ural-Altaic and Indo-European filmed versions of the same plays.
Helsinki: The Finnish Broadcasting Corporation, Report No. 21/1982
Liten ordliste
Kognitiv: Det som angår eller berører kunnskap.
Spatial perception: Sanseformidlet (sinnesförmedlad) oppfatning av rom (rum)
Illustrasjon: Martti Jännes
Gå til toppen av siden
