Nordisk Medie Nyt: Fokus 1-1994

Nordisk Medie Nyt: Fokus Første kvartalsutgave 1994 (Tidsskriftets navn fra 1999: Medier i Norden)
Skandinaviskspråklig hovedside \| Kvartalsutgave \| Resymé \| Statistikk \| Oversikt

[ GATT og den audiovisuelle sektoren ]

Stille før stormen? | Små lands filmindustri trenger ekstra støtte | Film en kunstart

Hva er GATT? | - Europeisk audiovisuell sektor ikke i faresonen | Samlet EU

Kamp om andelene | Det står om milliarder for USAs nest største industri

Jukka Liedes: Blir "Super 301"-klausulen brukt? | Från "victoire" till förvirring

GATT-avtalen og audiovisuell sektor: Stille før stormen?

I september 1993 stilte Gerard Depardieu opp i Europaparlamentet sammen med en rekke andre filmfolk. De ville overbevise politikerne om at filmsektoren ikke var egnet som emne for GATT-forhandlinger. Den europeiske filmindustrien står i fare for å dø under presset fra USA, mener Depardieu, et av fransk films mest kjente ansikter.

USA og EU sto steilt mot hverandre under sluttforhandlingene om GATT-avtalen 15. desember i fjor. De øvrige land, over 100 i tallet, var redusert til mindre enn statister når det gjaldt forhandlingene om den audiovisuelle sektoren. Amerikanerne forlot forhandlingsbordet 15. desember uten å få gjennom kravene om å få likestilt tjenester i audiovisuell sektor med enhver annen tjeneste som omfattes av GATT-avtalen.

Amerikanerne ønsket å fjerne diskriminerende kvoteordninger, f.eks. EUs TV-direktiv "TV uten grenser", som tilsier at minst halvparten av TV-programmene skal være av europeisk herkomst. USA ville også ha såkalt nasjonal behandling av amerikanere i europeiske land. Dette ville ha medført at amerikanere kunne ha t om midler fra f.eks. nordiske kunstneres kollektive stipend- og støtteordninger, uten at det blir gitt motytelser fra USA.

- Det eneste USA og EU-landene ble enige om i desember, var at man var uenig, sier Jukka Liedes, spesialrådgiver i det finske undervisningsministeriet og for tiden leder for ekspertgruppen for audiovisuelle tjenester i EFTA. Nå er det stille før stormen.

- I virkeligheten har vi i dag et vakuum når det gjelder tjenestene i audiovisuell sektor sett i forhold til GATT-avtalen, sier Jukka Liedes.

Gå til innholdsfortegnelsen for Fokus

Små lands filmindustri trenger ekstra støtte

Ett syn har de felles, representanter for audiovisuell sektor i de nordiske land: En nasjonal produksjon krever offentlige støtteordninger i tillegg til private investeringer. For amerikanerne er film en industrivare - for europeiske filmfolk er film en kunstart, og kunstverket skapes først og fremst av regissøren.

- Hovedproblemet er faren for et Hollywood-monopol, sa direktøren for Berlins filmfestival, Moritz de Hadeln, under årets festival. Han kommenterte det faktum at bare to av de 22 filmene på festivalprogrammet var amerikanske, under halvparten av hva som har vært vanlig de siste årene. Og svært langt fra amerikansk films 75 - 80 % markedsandel i europeiske land.

Hadeln innrømmet at den ekstra oppmerksomheten som ble europeisk film til del under Berlin-festivalen denne gang, var et resultat av den aggressive holdningen til amerikanske forhandlere under GATT-forhandlingenes avslutningsfase.

PR-maskineri
- Men la oss se det i øynene; man kan gjemme en amerikansk film i et hjørne og likevel sørger et velsmurt PR-maskineri for å bringe filmen fram i sentrum for folks oppmerksomhet, sa Hadeln.

Sophia Loren fikk en æres-Gullbjørn under festivalen og hun kommenterte hva hun kalte europeisk films krise slik: - Vi mangler gode historier. Amerikanerne kan fortelle gode historier, gestaltet av gode skuespillere. Da kommer folk på kino, sa hun.

"Hollywood-dramaturgien" har dannet skole, på godt og vondt. Når vi snakker om "eksperimentfilmer" i Europa, er det avvik fra de rådende dramaturgiske spilleregler vi mener.

Gå til innholdsfortegnelsen for Fokus

Film en kunstart

- For amerikanerne er film en industrivare - for europeiske filmfolk er film en kunstart, og kunstverket skapes først og fremst av regissøren.

Det sier Ebbe Preisler, sekretariatssjef i Sammenslutningen af Danske Filminstruktører, SADF, tidligere virksom som produsent gjennom 17 år. Han peker på amerikanernes spesielle syn på copyright, på tvers av Bern-konvensjonen; en rettighetshaver kan være hvem som helst som har kjøpt rettigheter. "Conflict of Law" blir dette kalt i GATT-sammenheng.

SADF har gått til felts mot Danmarks Radio, en rettsak er berammet til sommeren på vegne av Woody Allen og Sidney Pollack. Man skal avgjøre om filmkunstnere kan verge seg mot uting som panscanning under TV-visninger av filmene. (Panscanning: bare et utsnitt av Cinemascope-bildet vises).

Johan Schlüter, sekretær for Foreningen af Danske Spillefilmproducenter, mener også at Bern-konvensjonens bestemmelser ikke må uthules. Når det gjelder eventuelle mottiltak for å hindre amerikanske audiovisuelle produkter å nå Europa, synes han det er forkastelig. - Vi får ikke til noe godt på nasjonal basis ved å utelukke andre fra å nå vårt marked, sier Schlüter. Derimot er han uforstående til amerikanernesmotvilje mot nasjonale stipend- og støtteordninger i de små europeiske landene.

- Det vil bli stadig vanskeligere å gi de små, svenske filmene en sjanse i et marked som blir mer og mer mer fylt av amerikanske, godt markedsførte produkter, sier direktør for Svenska Filminstitutet, Ingrid Edström. - De støtteordninger som vi har, kan ikke stilles til disposisjon for amerikansk filmindustri. Vi trenger dem selv, for å kunne gi nye, svenske talenter en sjanse. Og det er mye mer naturlig for oss i Sverige å se til resten av Norden for samproduksjoner, enn USA.

Ikke så ille
I følge tidsskriftet Screen Digest står det ikke så ille til med den nasjonale filmen i Norden. I Danmark, Sverige, Norge og Finland blir hjemlandets filmer sett av forholdsvis fler mennesker enn antallet filmer skulle tilsi. Og denne tendensen har økt siste året. I Frankrike er den på vei nedover. Screen Digest forklarer den nordiske tendensen med at filmprodusenter og regissører er i stand til å reflektere nasjonale særtrekk og interesser, som blir tatt godt i mot av publikum. Men dessverre ser det nordiske publikum svært mye mindre av nabolandenes filmer enn ønskelig.

TF Gå til innholdsfortegnelsen for Fokus

Hva er GATT?

General Agreement on Tariffs and Trade, GATT, var på manges lepper i fjor høst.

Det dreier seg om frihandel, og det ble forhandlet i sju år i den såkalte Uruguay-runden, før sluttstrek ble satt 15. desember i fjor. For første gang omfattet forhandlingene tjenester og opphavsrettigheter. I april underskrives avtalen i Marrakech. Den innføres gradvis fra 1995 og GATT blir heretter kalt Verdens handelsorganisasjon.

Under de siste års forhandlinger har amerikanerne krevet liberalisering, uten begrensninger, på audiovisuell sektor. I fjor ble situasjonen tilspisset; USA ville ha såkalt nasjonal behandling av amerikanere i europeiske land, bl.a. for at amerikanere kunne e om midler fra kollektive støtteordninger for kunstnere, f.eks. i nordiske land, uten motytelse.

Gå til innholdsfortegnelsen for Fokus

GATTs Peter Sutherland: - Europeisk audiovisuell sektor ikke i faresonen

- En rekke misforståelser har preget debatten om de potensielle effektene av en GATT-avtale som omfatter audiovisuell sektor, sa Peter Sutherland til pressen i fjor høst. - Det finnes ikke grunnlag for å unnta audiovisuell sektor, som den eneste av tjenestesektorene, sier GATTs generalsekretær, Peter Sutherland.

Men ingen lot til å ta særlig notis av hva Sutherland sa. Aller minst de europeiske filmkunstnerne, heller ikke den franske regjeringen, eller, til syvende og sist, EU.

Omtrent på samme tid som Sutherland kom med sin uttalelse, skrev EU-kommissær for industrispørsmål og telekommunikasjon, Martin Bangemann, et memorandum. Han pekte på at det var ønskelig fra EUs side å trekke audiovisuell sektor med i forhandlingene. Ellers kunne USA gå løs på hvert enkelt land med særkrav på et senere tidspunkt, mente Bangemann.

Samlet EU

Sto EU samlet i GATT-forhandlingene, var det større sjanse for å få til varige avtaler. påpekte Martin Bangemann i sitt memorandum.

Dessuten kunne det være mulig å få amerikanske myndigheter med på løsninger som tillot større innpass av europeiske audiovisuelle tjenester i USA. Vanskene europeiske produsenter og regissører møter i USA i dag, stammer fra private selskapers restriktive agering, og ikke fra en uvillig amerikansk regjering, hevdet Bangemann. Få lot til å legge merke til Bangemanns uttalelse under de opphetede månedene før GATT-avtalen skulle bringes i havn.

Peter Sutherland gikk punktvis til verks i sin argumentasjon for å få audiovisuell sektor på GATT-agendaen. For det første er det ingenting i GATT-avtalen om tjenester som tilsier deregulering på noen sektor. For det andre er det ingenting i GATT-avtalen som hindrer offentlige subsidier av audiovisuell sektor. For det tredje er det allerede bestemt at en ikke skal ha en generell klausul om å unnta kulturspørsmål fra GATT-avtalen, slik USA og Canada har inngått avtale om i NAFTA-forhandlingene (den nordamerikanske frihandelsavtalen). Det finnes ikke grunnlag for å unnta audiovisuell sektor, som den eneste av tjenestesektorene, framholdt Sutherland.

Den audiovisuelle industrien har mye å vinne når det gjelder andre deler av GATT-avtalen, mente Sutherland. Særlig gjelder dette avtalen om globale opphavsrettigheter for alle typer rettighetshavere.

Gå til innholdsfortegnelsen for Fokus

Kamp om andelene

I følge World Communications Systems Observatory var verdens audiovisuelle marked totalt sett 289,4 milliarder dollar i 1992, eller 1,2 % av brutto nasjonalprodukt for alle land sett under ett.

Veksttakten sank i 1992, til 4,4 %, fra en gjennomsnitt på 6,5 % årlig i perioden 1985 til 1990.

De audiovisuelle tjenestene utgjør 54 % av totalmarkedet. I 1992 var tjenestemarkedet på 156 milliarder dollar, fordelt på TV; 99 milliarder (63,5 %), video; 30,8 milliarder (20 %), kinomarkedet 13,4 milliarder (8,5%), radio; 12,5 milliarder (8 %).

Forholdet mellom USA og EU i 1991 var følgende: USA hadde en omsetning på 3 782 millioner dollar i Europa, mens europeerne hadde en omsetning på 247 millioner dollar i USA.

Fordelt på enkeltsektorer: Kinomarkedet; USA 1 197 millioner dollar, EU 50 millioner dollar. TV; USA 1 278 millioner dollar, EU 94 millioner dollar, video; USA 1 307 millioner dollar, EU 103 millioner dollar.

Gå til innholdsfortegnelsen for Fokus

Det står om milliarder for USAs nest største industri

- Å skape filmunderholdning er i økende grad et globalt foretakende, sa Jack Valenti, den mektige presidenten for Motion Picture Association of America, MPAA, en paraplyorganisasjon for de store studioene i USA.

Valenti fortsatte: - Ingen filmindustri kan overleve, enn si vokse, uten at filmene den lager får lov til å krysse grensene, uhindret ...

Dette var budskapet hans under årsmøtet i den amerikanske kinoeierorganisasjonen National Association of Theater Owners i begynnelsen av mars. Det var ikke vanskelig å forstå hva han siktet til; GATT-forhandlingene. Han var mindre diplomatisk etter at amerikanerne måtte vende hjem med uforrettet sak i desember: - Regelrett proteksjonisme, sa han da EU oppnådde det som i dag fortoner seg som en tenkepause.

Valenti klaget under nevnte årsmøte over at det var blitt dyrere å lage filmer i USA og at i 1993 var det bare 28 filmer som kastet mer av seg enn 20 millioner dollar i filmleie. Det ble produsert 156 filmer av MPAA-medlemmene i 1993, og billettinntektene på USA-basis var over fem milliarder dollar, mer enn noensinne. Mange av filmene finner veien til Europa og sørger for å holde den amerikanske andel av kinomarkedet på om lag 75-80 %. Bare i Frankrike er andelen under 60 %. Også på TV-sektoren er det svært mye amerikansk å se på tross av direktiv som EUs "TV uten grenser".

700 000 sysselsatte
Audiovisuell sektor er nest størst i USA, etter flyindustrien. President Clinton pekte på at det var 700 000 sysselsatte i audiovisuell industri i USA, da han under GATT-forhandlingene personlig ringte til Frankrikes president Franois Mitterand og statsministeren, Edouard Balladur. Det var viktig å fore å påvirke franskmennene, som satte foten ned først, i siste GATT-runde.

Steven Spielberg har regissert svært mange amerikansk-produserte publikumssuksesser. Under Europa-premiéren på "Schindlers liste" i Paris, beklaget han at franske filmer ikke har den samme publikumsappell i USA som på 1950- og 60-tallet. Han la til at Frankrike fortjener å ha en levende filmindustri og at amerikanerne burde se mer utenlandsk film.

Gå til innholdsfortegnelsen for Fokus

Jukka Liedes: Blir "Super 301"-klausulen brukt?

- Om USA krever nye forhandlinger med ett eller flere land om tjenester på den audiovisuelle sektoren, kan det komme til å skje under henvisning til den såkalte "Super 301-klausulen" i amerikansk handelslovgivning. sier Jukka Liedes, spesialrådgiver i det finske undervisningsministeriet.

-I mars innledet USA en hard handelspolitisk kampanje mot Japan, under henvisning til "Super 301", en bestemmelse som gir president Bill Clinton rett til å innføre sanksjoner mot import fra land som anses å diskriminere amerikanske varer og tjenester. Midt i mars ga japanerne etter når det gjaldt ett, viktig punkt, nemlig amerikanske Motorolas innpass i det japanske mobiltelefonmarkedet. På samme måte kan amerikanerne komme til å kreve nye forhandlinger om markedstilpasning og nasjonal særbehandling i europeiske land når det gjelder audiovisuell sektor.

Mottiltak
- Hva kan Europa - særlig EU - stille opp med mot slike krav?

- Først må kravene komme og man må studere hva de konkret inneholder. Men jeg tror at det må kunne være mulig å bruke et sett EU-forskrifter fra 1984, kalt "The new trade policy instrument", dvs. virkemidler for å innføre nye handelspolitiske regler. Bruker EU disse forskriftene som mottiltak, kan resultatet enten bli en åpen handelskrig, eller en slags terrorbalanse, uten avklaring.

Gå til innholdsfortegnelsen for Fokus

Från "victoire" till förvirring

"Victoire!", vi sägrade, ropade fransmännen den 15 december 1993. Sedan rådde en viss förvirring ett tag. Vad innebär egentligen GATT-avtalet? Och hur ska vi nu gå vidare och utnyttja det andrum vi fått? undrade man på många håll i Europa.

Några månader senare börjar svaren klarna. Ska den europeiska film- och TV-industrin ha en chans krävs det mer affärsmässigt tänkande och en gemensam kraftsamling, säger man idag i Bryssel och Paris.

Alltsedan "filmkriget" i GATT märks en tydlig förändring i synen på film och kultur. Striden medförde, ironiskt nog, att många blev medvetna om att mycket av det vi i Europa tänker på som kultur faktiskt är en handelsvara.

Den audiovisuella sektorns ekonomiska betydelse framgick med all tydlighet av amerikanernas kampvilja i GATT-förhandlingarna. Insikten förstärktes också av EU-kommissionens vitbok om ekonomin som togs upp vid toppmötet i Bryssel strax före GATT-beslutet.

Inte marginell
Den audiovisuella industrin är inte längre av marginell betydelse i ekonomiska termer. Tvärtom, den kommer att bli en av de viktigaste tjänstesektorerna på 2000-talet, skriver kommissionen i vitboken.

AV-industrins betydelse för Europa hänger samman med satsningen på ny infrastruktur i form av digitala nätverk som kommissionen talar sig varm för i vitboken. Tanken påminner mycket om Clinton-administrationens tro på "electronic highways" och visar tydligt oron för att Europa ska hamna på efterkälken.

Det ligger i Europas intresse att svara på denna utmaning.

De som först lyckas genomföra strukturomvandlingen kommer att få betydande konkurrensfördelar, skriver kommissionen.

Snart väntas utvecklingen av digital teknik ge upphov till en jättelik multimediamarknad. Då gäller det att hänga med så att USA inte tar en ännu större del av marknaden, menar bland andra den franske kulturministern Jacques Toubon.

Två år
- Vi har ännu kanske två år på oss. Om vi inte gör något, kommer det att vara för sent. Då blir vi koloniserade, sade han nyligen till tidningen Le Point och talade bl a om att inrätta ett särskilt stöd till multimediaproduktion.

Att satsa på den audiovisuella industrin är också viktigt med tanke på jobben, menar EU-kommissionen. Vid sekelskiftet beräknas efterfrågan på audiovisuella produkter bli dubbelt så stor som idag. Det kan ge mellan två och fyra miljoner nya arbetstillfällen i Europa, "om man inte låter andra ta över marknaden", skriver kommissionen i vitboken.

Sådana industri- och arbetsmarknadspolitiska motiveringar ger oss anledning att vänta en ökad EU-satsning på det audiovisuella området. Det ser man redan flera tecken på.

Vid ett seminarium i Bryssel i januari uppmanade Joao de Deus Pinhero, som ansvarar för den audiovisuella politiken inom EU-kommissionen, medlemsländerna att stärka den europeiska filmindustrin. Förslag på hur detta kan gå till kommer kommissionen att presentera i sin grönbok om den audiovisuella politiken som ges ut i slutet av mars 1994.

I februari gjorde Pinhero en annan, principiellt viktig markering när han förklarade sig negativ till en förlängning av det undantag från EU:s konkurrensregler som kommissionen tidigare beviljat det amerikanska filmdistributionsbolaget UIP.

UIP-frågan
I USA anses UIP, som ägs gemensam av Paramount, MCA och MGM, bryta mot antitrustlagarna och har därför inte fått tillåtelse att ägna sig åt distribution där. Trots detta gav EU-kommissionen UIP tillstånd att distribuera film inom Gemenskapen i 1989. I juli 1993 löpte avtalet ut och inom kort väntas kommissionen fatta beslut om en eventuell förlängning.

I Frankrike är engagemanget för den audiovisuella problematiken fortsättningsvis stort. Nyligen skrev den nye franske public service TV-chefen Jean-Pierre Elkabbach en lång artikel i Le Figaro med förslag på vad som kan göras för att förbättra den europeiska AV-industrins konkurrenskraft.

Inte bara skyddsåtgärder
- Det räcker inte längre med skyddsåtgärder. Europa måste bygga upp en produktionskapacitet jämförbar med den amerikanska såväl i fråga om finansiering som teknik och professionell kompetens.

Ska man klara detta, krävs ett samarbete, menar Elkabbach och föreslår att européerna slår ihop sina resurser, som man gjorde i Airbus-projektet inom flygindustrin, och bildar ett stort produktionskonsortium. I konsortiet skulle ett flertal aktörer kunna ingå, däribland olika TV-bolag, teleoperatörer och filmproducenter.

Vad vi behöver i Europa, enligt Bryssel och Paris, tycks alltså vara ett slags Euro-Hollywood som kan producera audiovisuella produkter i stor industriell skala. Något i den stilen tycks redan vara i uppbyggnad i Babelsberg utanför Berlin.

I Mediacity Babelsberg läggs för närvarande 150 miljoner DM ner på en renovering av de legendariska UFA-studiorna. Vid sekelskiftet räknar man med att över tvåtusen personer ska vara verksamma med att producera film där.

Babelsberg hade redan förra året en finansieringsfond på ungefär 400 miljoner DM som banker och privata investerare bidragit till.

Stark tro
- I Bryssel finns en stark tro på att Mediacity Babelsberg ska bli en samlingsplats för europeiska filmskapare, säger Harald Melzer, marknadschef vid studio Babelsberg som också stöds av Eureka Audiovisual.

Någon renodlad europeisk produktion tycks det emellertid inte vara frågan om i Babelsberg. Av det 30-tal filmprojekt som var igång där 1993 var inte mindre än 14 amerikanska. Så särskilt europeiska blir kanske inte heller de övriga produktionerna.

Filmer som finansieras av Babelsbergsfonden ska produceras på engelska. "För att kunna nå en världsmarknad", säger man.

Anna Celsing/Bryssel

Gå til innholdsfortegnelsen for Fokus