Under de senaste månaderna har man ägnat sig mycket åt film i Bryssel. Det handlar både om nya insatser och regleringsfrågor. Hur man ska värna om europeiska film i GATS-förhandlingarna i WTO, har också varit föremål för mycket diskussion.
I EU-parlamentet är man inte nöjd med vad som görs för filmen i Europa. Det behövs fler och större insatser, anser kulturutskottet som givit den belgiske ledamoten Luckas Van Der Taelen i uppdrag att skriva ett betänkande om saken. Ett första utkast presenterades vid utskottets möte i september.
E-bio, biografer i glesbygd och distribution av europeisk film är några av de områden man tycks vilja satsa mer på. Det är viktigt att europeisk film får större spridning inom EU och i kandidatländerna, skriver Van Der Taelen som efterlyser en ”ambitious, integrated multiannual plan to render the European filmindustry healthy and competetive”.
Det handlar dels om att förbättra/utvidga existerande åtgärder, dels om nya satsningar. I första hand krävs det mer pengar. Varken MEDIA-programmet eller i2i (det nya stödprogrammet i samarbete med Europeiska investeringsbanken) har en adekvat budget, menar Van Der Taelen.
Även stödprogram som inte direkt riktar sig till filmen bör utnyttjas mera. När man planerar det nya s k sjätte ramprogrammet bör EU-kommissionen ha forskning och utveckling av e-bio i åtanke, står det i betänkandet.
Dessutom kunde medlemstaterna använda EU:s strukturfonder för att modernisera och bygga ut biografverksamheten i glesbygd. Olika former av skatteincitament är också något som medlemstaterna borde fundera på.
Nu när EU:s TV-direktiv håller på att ses över kunde man passa på att införa krav på att TV-bolagen ägnar en viss andel av sändningstiden åt icke-nationell, europeisk film. En viss del av sändningstiden borde också ägnas åt att göra reklam för europeisk film. Dessutom kunde man kräva att TV-bolagen investerar minst 3% av sin omsättning i den europeiska filmindustrin, föreslår Van Der Taelen.
E-bio och skattefrågor
Vissa av EU-parlamentets tankar om filmpolitiken återkommer i några aktuella uttalanden av kommissionen och ministerrådet. Det ökar förstås chanserna för att just de förslagen kommer att genomföras.
Det gäller inte minst e-bio. I ett tal på Venedigfestivalen tog kulturkommissionären Viviane Reding upp ämnet ganska utförligt och betonade att man måste se till att Europa inte konfronteras med standarder och normer som ensidigt utvecklats på andra sidan Atlanten.
- Vi tänker agera som vi gjort på digital-TV-området, d v s kombinera finansiella stödåtgärder med uppmuntran till samarbete inom industrin.
I fråga om pengar pekade Reding dels på MEDIA Plus-programmet, dels – som parlamentet - på det 6:te ramprogrammet för forskning och utveckling. Hon framhöll också att EU-kommissionen är mycket positiv till European Digital Film Forum (EDCF) och dess målsättningar.
EDCF är ett europeiskt samarbetsorgan på e-bioområdet som konstituerades vid ett möte i Stockholm i juni. Svenska Filminstitutets arbetsgrupp för e-bio är en av initiativtagarna till detta forum och institutets chef Åse Kleveland leder EDCF:s arbetsgrupp för innehållsfrågor.
I Venedig tog Viviane Reding även upp skattefrågor. Hon har noterat att branschen särskilt önskar två typer av åtgärder: dels skatteincitament för investeringar i branschen, dels en lägre momstaxa. Det senare lovade Reding att ta upp i samband med översynen av EU:s sjätte momsdirektiv som ska göras nästa år. (Redan idag kan EU:s medlemstater tillämpa en lägre momstaxa på biobiljetter.)
Även ministerrådet lyfter fram skattefrågor. I en resolution om den audiovisuella sektorn som förbereds i rådet betonar man behovet av att förstärka bank-, finansierings- och skatteinstrumenten för att utveckla investeringarna. Här nämns uttryckligen skatteincitament.
Frågan kom upp igen vid EU:s informella kulturministermöte den 5-6 oktober där man bl a talade om att försöka få mer likartade skatteregler på området. Det här är något som EU:s finansministrar borde ta upp, framhöll man.
Expertgrupp för film
Kommissionen vill öka spridningen av europeisk film men verkar ha svårt att få grepp om den audiovisuella industrin som man tycker är ”extremely complex”. Därför har kommissionen nyligen beslutat att tillsätta en expertgrupp som man kan diskutera med och få synpunkter av.
Gruppen ska representera ett brett spektrum av expertis som kan ge information och synpunkter både på den tekniska och den ekonomiska utvecklingen i branschen. Gruppen ska inte företräda de olika medlemstaterna men ska samla den kunskap och erfarenhet som finns i samtliga EU-länder.
Stödregler flexibla
EU-kommissionen tycks samtidigt ha mjuknat betydligt i sin inställning till de nationella filmstöden. I slutet av september lade kommissionen fram ett papper om rättsliga aspekter på film och andra audiovisuella verk där man bl a klargör sin syn på filmstödet. Här framgår det att den kontroversiella 50%-reglen är mycket flexibel.
Regeln gäller inte i fråga om ”difficult and low budget films”- hur det ska definieras får medlemstaterna själva bestämma - och i länder med små språk kan stödet utgöra mer än 50% av budgeten även i fråga om andra slags filmer. Bidrag från EU:s MEDIA-program ska inte heller räknas in.
Det kommissionen tycks ha svårt för är nationella krav på att stödpengarna måste spenderas inom landet. Man verkar inte heller gilla öronmärkta stödåtgärder, särskilt sådana som kan uppfattas som industristöd snarare än kulturstöd.
- The Commission considers that aid should be towards the overall budget of a specific film-making project and the producer should be free to choose the items of the budget that will be spent in other Member States. Aid schemes shaped on this basis are deemed to support the creation of an audiovisual product and not to assist the development of an industrial activity, skriver kommissionen.
GATS-frågan viktig
Hur filmstödsfrågan utvecklas hänger delvis på på hur det kommer att gå i GATS-förhandlingarna i WTO där USA kräver en liberalisering av den audiovisuella sektorn Både i EU och i branschen har man börjat rusta sig inför den sammandrabbning som väntas. Särskilt fokuserar man på de nya tjänsterna som striden i GATS främst tycks komma att handla om.
- I den nya förhandlingsrundan kommer det bli påtryckningar att liberalisera eller i alla fall inte utvidga de nuvarande kulturpolitiska åtgärderna till nya tjänster, t ex distribution via Internet. Här är det viktigt att både värna om den existerande politiken och förbehålla sig rätten att utvidga åtgärderna till de nya tjänsterna, skriver EU-parlamentets kulturutskott i ovan nämnda betänkande.
I juli arrangerade en rad organisationer i film- och TV-branschen ett Audiovisual Industry Seminar på WTO i Génève. Inte för att framföra synpunkter på GATS-förhandlingarna - det anser man för tidigt - utan för att i första hand ge WTO-delegaterna information om den audiovisuella sektorn i Europa, hur den fungerar och varför olika stödsystem och regelverk är nödvändiga. Många kom och intresset var stort, berättar arrangörerna.
I september blev filmbranschens European GATS Steering Group klar med sin Statement of Principles on GATS 2000. Gruppen kom till för något år sedan då EU-kommissionen bad branschorganisationer etablera en arbetsgrupp som kunde representera filmindustrin som en slags europeisk motsvarighet till amerikanska Motion Picture Association (MPA) som ger råd och instruktioner till de amerikanska GATS-förhandlarna.
Så här skriver gruppen i sitt s k position paper: ”The negotiating stance of the European Community and its Member States should be to safeguard the measures used for the achievement of the cultural objectives of European audiovisual policies. This includes maintaining the freedom for the Community and its Member States to extend existing measures or to develop new ones as the audiovisual sector evolves.”
I GATS-frågan tycks man ibland blunda för den ekonomiska utvecklingen och det faktum att även europeiska företag deltar i globaliseringen. Ofta talar man om GATS-problematiken som vore det en kamp mellan stackars lilla värnlösa Europa som bara vill skydda sin kulturella mångfald och stora stygga vargen USA som inte tänker på något annat än pengar. Så enkelt är det knappast nu när den franska mediejätten Vivendi glufsat i sig Universal Studios.
-Nu när halva Hollywood är franskägt, menar de alltså att vi måste skydda den franska filmen mot ett franskt företag, kommenterade en kritiker nyligen.
Anna Celsing,
Bryssel, den 11 oktober 2001
Gå til toppen av siden
